SKLs nya e-boksmodell, del 3: Att leva på hoppet

Häromveckan kom SKL med fler förtydliganden om ramavtalet för digitala böcker till bibliotek via den amerikanska leverantören Overdrive, som jag tidigare kommenterat här.

Efter att ha lyssnat på deras förtydliganden har jag dock, med tio års erfarenhet av de här frågorna, svårt att vara lika optimistisk som SKL och tror detta i huvudsak kommer att göra det omöjligt för bibliotek att erbjuda nya böcker. Jag går in på vad SKL haft att säga nedan, men först en snabb sammanfattning av hur prissättningen av digitala böcker i Sverige har utvecklats genom åren:

  • 2003-2014: Alla e-böcker och digitala ljudböcker kostar exakt 20 kr/lån, oavsett längd, ålder eller popularitet, och kan lånas av obegränsat antal låntagare samtidigt. Förlagen börjar snart hålla tillbaka nya titlar som måste tjäna in sina pengar de första 3-6 månaderna, så att de bara finns i kommersiella kanaler och biblioteken omöjligtvis kan ta in dem. Det leder med tiden till öppen konflikt mellan förlag och bibliotek.
  • 2014-2018: Förlag och bibliotek kommer överens om en flexibel prissättning, där förlagen kan sätta högre priser på nya böcker och lägre på äldre, och biblioteken själva kan välja om de vill ta in de dyrare böckerna eller inte. Nya titlar ska alltid finnas tillgängliga. Alla förlag har dock egna prissättningsstrategier.
  • SKLs avtal med Overdrive, 2018: Beroende på ålder kan en bok kosta mellan 10,41 och 17,41 kr. I övrigt fungerar modellen ungefär likadant som den tidigare.

Länktips: Hur blir en e-bok till, och varför är inte digitala böcker gratis?  

De goda nyheterna är som sagt att SKL nu har rätat ut många av de frågetecken som tidigare rådde:

  • Det är enbart den här affärsmodellen (ett visst pris per lån, obegränsat antal samtidiga lån, betalning i efterskott) som gäller, och allt prat från Overdrive om att ta in böcker till stycklicenspriser (betala i förskott, låna ut till en låntagare åt gången) var ett missförstånd. Det kommer inte att vara möjligt under SKLs avtal.
  • Det är möjligt för anslutna bibliotek att ta in böcker som inte ingår i grundutbudet via separata avtal, men detta måste då handlas upp via LOUs regler, och kommer ju heller inte att fungera i samma tekniska lösning.
  • Listan med tillgängliga titlar ska fortsätta utökas. (Sedan min senaste post har den dock inte växt något.)
  • SKL lovar att lägga in mer info om t ex utgivningsår i listan över tillgängliga titlar så att bibliotek har lättare att utvärdera utbudet. Idag är det, som jag tidigare nämnt, mycket svårt att bedöma hur aktuell listan med tillgängliga titlar är; det verkar som om den huvudsakligen utgörs av äldre titlar. (I skrivande stund har detta inte gjorts.)
  • SKL lovar att Overdrive ”kommer att se till att vi kommer att få även ny litteratur”, men medger också att Overdrive inte har något att säga till om där; beslutet att tillgängliggöra en bok till ett visst pris är och förblir förlagens, och om de tycker priset är för lågt kommer de inte att släppa böckerna.

De högsta priserna SKL tillåter är nu lägre än de som förlagen vägrade lägga upp nya böcker för för 10 år sedan, och mindre än 1/3 av vad många större förlag sätter på nya böcker idag. Enligt vad som sades på telefonkonferens 26 november ”hoppas” SKL att detta ska lösa sig självt och att förlagen ska lägga upp även sina nyaste titlar till de här priserna, dels tack vare att förlagen nu får tillgång till alla 70 länder där Overdrive finns (man undrar hur många i de länderna som söker efter böcker på svenska), och dels för att de med tiden kommer att inse att detta (som i allt väsentligt återgår till den 20-kr-per-lån-oavsett-allt-prismodell som både förlag och bibliotek under buller och bång förkastade runt 2011) är en bra lösning för dem. Men det kräver mer optimism än jag kan uppmana så här i vintermörkret. Hur sannolikt är det då att förlagen faktiskt kommer att tycka att 17 kr/lån för en sprillans ny Läckberg är värt det, och vad har förändrats sedan sist det inte var det?

Visst har saker ändrats sedan 2008. E-böcker har blivit mer populära, om också inte en blixtsuccé. Däremot har ljudböcker, åtminstone på den kommersiella marknaden, blivit nästan helt digitala – och bra mycket mer populära, tack vare både biblioteken (de flesta bibliotek jag talat med upplevde en rejäl ökning av utlåningen av digitala ljudböcker när vi äntligen fick en app för det i Biblio, hur opålitlig den än må vara) och kommersiella lösningar som Storytel och Bookbeat. För t ex Bonnierförlagen är nu 30% av omsättningen digital. Det här har fått fyra direkta följder:

  1. Fler efterfrågar ljudböcker.
  2. Färre efterfrågar CD-böcker, som snart inte längre är värda att tillverkas (och som flera förlag helt slutat erbjuda annat än till bibliotek).
  3. Tillverkningskostnaden per bok, men också ersättningen per bok, går ner.
  4. Förlagen blir alltmer beroende av abonnemangsmodeller.

Den sista punkten är viktig om man vill förstå varför förlag är tveksamma till att ge biblioteken alltför mycket. I en styckförsäljningsekonomi spelar det i korta loppet mindre roll vem som säljer boken; så länge förlaget får en rimlig peng per försäljning kan den lika gärna komma från biblioteket som från Adlibris. Men från en abonnemangsmodell får man bara inkomst om läsaren tycker det är värt att betala en fast månadsavgift för allt hen vill läsa. Det är det förlagens budget kommer att bygga på så länge abonnemangsmodellerna fungerar: Inte att varje bok ska bära sig själv, utan att de samlade böckerna ska bära varandra. De kan inte leva på ett kundunderlag som BARA är storläsare – då blir det Ebberöds bank: alla läser för mer än de betalar för, abonnemanget blir en förlustaffär och går under. Det har hänt ett antal abonnemangslösningar redan. De måste ha en blandning av storläsare och iblandläsare som tycker det är värt 169 kr/mån att ha tillgång till en stor mängd böcker de kanske eller kanske inte vill läsa.

Det är här bibliotekens roll blir komplicerad. Å ena sidan är det en självklarhet att biblioteken drar in pengar åt förlagen, att de är pålitliga och kommer finnas här bra mycket längre än de flesta kommersiella lösningar, och dessutom är en oundgänglig del i att skapa läsare överhuvudtaget. Å andra sidan: Om alla iblandläsare kan hämta samma böcker från biblioteket som från Storytel, i en lika bra app som Storytel, utan att stå i kö, utan några begränsningar … Varför ska de då alls betala de där 169 kronorna? Då ser förlagen sina möjligheter att alls ge ut böcker svaja betänkligt (samtidigt som det rådande politiska läget inte verkar antyda att bibliotekens budget kommer att öka märkvärt). Att i det läget, som SKL nu gör, lova förlagen att SÄNKA ersättningen från biblioteken till 1/3 av vad många förlag tycker är farligt lite idag, och hoppas på att de av sig själva ska inse vilken bra affär detta varit hela tiden … Det känns som önsketänkande. Då tror jag snarare att de bibliotek som hoppar på SKLs ramavtal får nöja sig med e-böcker och ljudböcker som är klassiker, 3+ år gamla pocketutgåvor, och enstaka idealistiska förlag och egenutgivare som ser varje läsning som ren vinst. De nya böckerna kommer biblioteken inte att kunna erbjuda som e-böcker, och som ljudböcker snart inte alls när CD-formatet slutligen dör. Biblioteken får ungefär samma bokutbud som valfri Myrornabutik.

Jag har ingen bra lösning här, eller i alla fall ingen som är bättre än den nuvarande (icke-SKL). Det kanske är något att fundera på över sillen: Hur skulle en hållbar lösning faktiskt då se ut? Tills dess får jag önska er som orkade läsa allt detta en god jul med mycket lästid!

Annonser

SKLs nya e-boksmodell, del 2: Frågetecken kvarstår

När SKL i början av oktober annonserade att det nu var klart för bibliotek att ansluta sig till deras nya ramavtal för digitala böcker (e-böcker och digitala ljudböcker) genom det amerikanska företaget Overdrive tog det inte lång tid innan konkurrenten Axiell Media anklagade Overdrive för att sakna avtal för de svenska titlar som ingick i SKLs lista över tillgängliga titlar. SKL införde avropsstopp i väntan på att detta skulle utredas.

I slutet av förra veckan kom nyheten att alla oklarheter runt avtalen nu är uppklarade och att ramavtalet åter är öppet för avrop. Slutet gott, allting gott?

Nja, skulle jag säga. Många av de frågor jag tog upp efter att ramavtalet presenterades saknar fortfarande svar. Den mest kritiska är denna: Kan bibliotek som ansluter sig till SKLs avtal få tag på de böcker deras låntagare faktiskt efterfrågar?

På ytan ser Overdrives avtal absolut lockande ut. Listan över böcker i grundutbudet har under avtalsstoppet ökat från 13 000 till drygt 33 000 (att jämföra med de knappt 52 000 titlar Axiell Media erbjuder). Om utbudet fortsätter öka i den här takten, kombinerat med att biblioteken får tillgång till Overdrives vida överlägsna tekniska lösning, låter det onekligen imponerande.

Men frågan återstår: Vilka är då dessa titlar? Utifrån vad SKL själva sade när lösningen presenterades verkade inga krav ha ställts på aktualitet eller popularitet hos titlarna – enbart antalet och priset var relevant. Notervärt är att listan SKL erbjuder inte ens har en kolumn för hur gammal boken är.

Jag har inte haft tid att gå igenom listan i detalj, men några snabba saker kan Excels filterfunktion säga. Av 33378 böcker är:

  • 10383 svenska e-böcker
  • 168 (!) svenska ljudböcker, där det enda större förlaget är Natur & Kultur
  • 19962 engelska e-böcker
  • 3225 engelska ljudböcker

Hur nya, hur relevanta, hur intressanta är alla dessa titlar? Utan en genomgång titel för titel, vilket torde vara ett par dagars arbete, är det svårt att säga. Men de stickprov jag gör i listan tycks hela tiden landa på samma svar: Det är väldigt många äldre titlar – från böcker som var populära för tio år sedan, till klassiker som sedan länge är ur copyright och fritt kan distribueras av vem som vill. Utöver det finns också flera förlag som i huvudsak arbetar med självpublicerad litteratur eller väldigt smal litteratur – det bibliotek som inte längre får ta in Norstedts ljudböcker får nu t ex i stället glädja sig åt 338 titlar av förlaget Christian Audio, med titlar som Gay Girl, Good God (en tydligen väldigt rörande berättelse om hur Gud omvände en kvinna från homosexualitetens synd, enligt Amazon).

Det där är en billig poäng, det medger jag villigt. Ingen ska låtsas som om Axiell Medias utbud är fritt från självutgiven litteratur av tveksam kvalitet, smala särintressen, och tio upplagor av varenda Selma Lagerlöf-bok. Men där finns också nya titlar som helt verkar saknas i Overdrives utbud – dyrare, visserligen, men möjliga att ta in. De 168 svenska ljudböcker Overdrive erbjuder kan jämföras med 6700 i Axiell Medias utbud.

Man får vad man betalar för. Förlagens argument för att inte ge biblioteken alla böcker till samma pris har hela tiden varit att alla de kostnader både författare och förlag lagt ner på nya böcker måste betala sig, och det gör de egentligen bara i början av en boks livscykel. Alltså behöver nyare böcker kosta mer, och äldre titlar kan bli billigare. Detta gäller än mer för ljudböcker, som har mycket höga produktionskostnader. (Se också: Hur blir en e-bok till?)

Med SKLs hårda begränsning att ingen titel får kosta mer än 17,41 kr/lån återstår fortfarande frågan: Varför skulle förlag som tidigare tvekat att ge biblioteken tillgång till nya böcker för 60 kr/lån plötsligt vilja erbjuda samma titlar för 17 kr/lån? Det enkla svaret verkar vara att det kommer de inte att göra.

Faran är att de kommer att lägga upp gamla titlar som redan gjort sitt till biblioteken, och enstaka småförlag och självutgivare som har allt att vinna kommer att lägga upp även nya titlar, men för resten av de titlar bibliotekets låntagare faktiskt är intresserade av att läsa får de vackert skaffa sig Storytel- och Bookbeatabonnemang. (Självfallet kommer båda att behövas eftersom båda är förlagsbundna och har exklusivt material.) Den karens på nya titlar som tidigare varit en stridsfråga för biblioteken blir nu i praktiken ett krav från SKLs sida.

För e-böcker vore detta väldigt trist. För ljudböcker, som inom några år enbart kommer att existera i digital form när CD-boken dör, vore det en katastrof.

Alltså återstår fortfarande samma frågor till SKL, som åtminstone jag skulle vilja ha svar på innan vi funderar på att ansluta oss till avtalet:

  • Hur ska bibliotek få tillgång till böcker som inte ingår i det grundutbud SKL förhandlat fram, och som sannolikt kommer att utesluta de flesta populära titlar nyare än minst 24 månader? (Och även alla icke-svenska titlar som Overdrive på Bokmässan skröt om – listan innehåller idag bara svenskt och engelskt, inga andra språk.)
  • Har bibliotek som anslutit sig rätt att ta in titlar som inte ingår i SKLs ramavtal från andra leverantörer till andra priser, eller är de bundna till enbart dessa titlar?
  • Hur aktuellt och relevant är Overdrives utbud, hur ofta kommer det att uppdateras, och hur ska bibliotek kunna utvärdera utbudet innan de ansluter sig? Vilka kriterier har SKL ställt på att utbudet inte bara ska vara stort och billigt, utan också innehålla böcker som faktiskt är intressanta för biblioteken och låntagarna?
  • Hur länge kommer Overdrive vilja erbjuda böcker mer eller mindre till självkostnad, och vad händer när de höjer sina priser för att själva tjäna lite pengar också?

I Svensk Bokhandel säger Olof Molander från SKL att ”det viktigaste är att vi får in många bra titlar till biblioteken”. Där tror jag alla är överens. Men då måste vi också ha någon form av kriterier på vad som är ”bra titlar för biblioteken”. Om SKL har pratat med förlagen och hittat argument för att de ska tillgängliggöra alla titlar till de här priserna blir ingen gladare än jag, men att köpa grisen i säcken och hoppas att svenska och utländska storförlag någon gång i framtiden går med på att sänka sina priser radikalt känns mer som önsketänkande. Risken blir att vi får vänja oss vid att svara låntagarna ”Tyvärr får vi inte ta in den nya boken av Jan Guillou som ljudbok på några år än, men har du lyssnat på Charles Dickens på engelska?”

SKLs nya e-boksmodell: Vad vet vi?

Uppdatering 181018: SKL har nu infört ett tillfälligt avropsstopp för Overdrive under ramavtalet E-litteratur 2017. De svarar inte på övriga frågor runt avtalet innan det är utrett om Overdrive faktiskt har avtal för böckerna de sålt in. Läs gärna Sölve Dahlgrens sammanfattning i Boktugg och Biblioteksbladets artikel.

Jag har jobbat med frågan om e-böcker på bibliotek i 10 år nu, från alla håll och kanter. Bland det första man alltid hör när någon tror sig ha en enkel lösning och gräver ner sig i frågan är precis det som Marita Lohmander från SKL öppnade tisdagens presentation med:

”Det var inte så enkelt som vi trodde…”

Sedan nyheten kom i juni att amerikanska Overdrive vunnit SKLs upphandling för ett ramavtal för digitala böcker (e-böcker och ljudböcker) på svenska bibliotek har det varit ont om detaljer om vad avtalet faktiskt innebär, trots att det formellt inleddes den 1 oktober. Men efter att nu på en dryg vecka både pratat med en (väldigt amerikansk) säljare från Overdrive och suttit med på SKLs presentation för Regionbibliotek Stockholm på tisdagmorgonen känner i alla fall jag mig lite klokare, och tänkte jag skulle sammanfatta vad vi vet och inte vet om den nya e-boksmodellen. Om jag missar eller missuppfattar något, säg till!

Vad vi vet:

  • SKL har efter upphandling slutit ett ramavtal med Overdrive för att leverera digitala böcker till svenska bibliotek. Avtalet löper på 1+1+1+1 år.
  • Avtalet omfattar ett grundutbud på 13 000 svenskspråkiga titlar, både e-böcker och ljudböcker (att jämföra med i skrivande stund 50 566 via Elib) som ska erbjudas till biblioteken i samma slags prismodell som tidigare – alltså betalning per lån, utan begränsningar av antal samtidiga lån utom de som biblioteket själva sätter, och utan förhandsbetalning. Böckernas kostnad bestäms av en pristrappa:
    0-3 månader gamla – 17,41 kr/lån
    3-24 månader gamla – 13,91 kr/lån
    24+ månader gamla – 10,41 kr/lån
    Priserna kan omförhandlas efter ett år.
  • Det finns även en lösning för skolbibliotek, där skolor betalar en avgift per elev och år.
  • Enligt Overdrive har de under de senaste veckorna – inklusive på bokmässegolvet – skrivit avtal med flera stora och små svenska förlag. Konkurrenten Axiell Media (Elib) anklagar dem för avtalsbrott och hävdar att de inte har backning för de 13 000 böckerna i sina avtal med förlagen, i alla fall inte när upphandlingen gjordes, och enligt källa sade flera förlag på SKL:s lista så sent som i fredags att de inte hade avtal med Overdrive. Uppdatering 181011: SKL säger sig nu utreda ärendet.
  • Precis som tidigare finns mekanismer för att sätta budgettak för biblioteken, maximera kostnaden en viss bok får dra på sig under en given period, etc.
  • Den aktuella listan över 13 000 (eller ja, 12 998) titlar kan hittas här, under rubriken ”Bilagor”. Utan att ha gjort någon djuplodande analys känns det som om det är många äldre titlar och enstaka noveller, och väldigt få nyare, men någon som har en dag över att gå igenom listan i detalj får gärna säga emot mig. På en rak fråga hur aktuella titlarna är under tisdagens dragning svarade SKL ”det vet vi inte”. Det verkar heller inte ha varit en kravställning i upphandlingen.
  • Overdrive erbjuder en väldigt sexig användarlösning, med både färdiga webbsidor och katalogposter för bibliotekens låntagare att använda, samt en sprillans ny app (utan Adobekrav!) för både e- och ljudböcker som är på väg att översättas till svenska. Att jätteföretaget Overdrive kan erbjuda en lösning som får Elib att se ut som en flakmoppe bredvid en Porsche är knappast överraskande. De har också ett väldigt användbart admingränssnitt med realtidsstatistik, temalistor, mm mm mm, samt kan förse både Axiell- och CS Library-sidor med data via API:er. (Däremot är ju, som SKL sagt, inget sagt om vad Axiell och OLS tar av biblioteken för den ombyggnaden!)

Vad som verkar lite osäkert:

Det känns som en konstig rubrik, men dels var det flera frågor som SKL inte kunde ge ett omedelbart svar på på tisdagen, och dels finns motsägelser i vad de säger och vad Overdrive sade på bokmässan.

  • Bibliotek måste inte ansluta sig till ramavtalet, men om de gör det verkar Overdrive i praktiken bli monopolister för dem – man får alltså enligt LOU inte t ex avropa vissa böcker från ramavtalet och hämta andra från Elib eller annan leverantör. Huruvida detta gäller bara böcker som ingår i ramavtalet, eller alla digitala böcker överhuvudtaget, behöver få ett tydligt svar.
  • Vad som händer med den andra prismodellen, ”one copy, one user” – alltså att biblioteken köper e-böcker som om de vore pappersböcker, med förskottsbetalning för 26 eller 52 lån (”Inget bibliotek köper in en bok som de tror lånas ut färre än 26 gånger!” – Overdrive), och köfunktion om boken är ”utlånad”. Overdrive var väldigt bestämda med att den modellen är den vi bör använda, medan SKL lika bestämt hävdar att den inte ingår i ramavtalet.

Vad vi inte vet:

  • Hur biblioteken kan ta in svenska titlar som inte ingår i de 13 000 – dvs, hur vi kan ta in nya böcker som våra besökare faktiskt efterfrågar. Om vi inte ska finna oss i mångåriga karensperioder på digitala böcker (något som blir ett akut problem på ljudbokssidan nu när CD-boken oåterkalleligen dör) behövs tydliga svar om vilka prismodeller som kommer att gälla för nya böcker. Enligt SKL får dock inte Overdrive erbjuda titlar i andra modeller?! Vilket låter märkligt – det borde ju stå biblioteken fritt att träffa egna avtal runt tjänster som inte omfattas av ramavtalet?
  • Vad som gäller för övriga ca 6 miljoner titlar i Overdrives katalog. Overdrive har ett enormt utbud av engelskspråkiga böcker, men även t ex spansk- och arabiskspråkiga. SKL var inte säkra på om dessa kan tas in i bibliotekets utbud enligt samma pristrappa; de trodde att det borde vara så, men medgav att det lät osannolikt.
  • Hur ofta grundutbudet över 13 000 böcker kommer att fyllas på; om det är tänkt att växa, eller om det kommer att förbli lika stort men med gradvis utbyte av utbudet (Netflix-style). Notera också att grundutbudet utgår från ett 40-tal förlag och saknar flera stora förlag. Vad händer om t ex Piratförlaget går med i SKLs ramavtal? Hur många Bonnierböcker måste tas bort för att få in Jan Guillous samlade verk i de 13 000?
  • Hur länge priserna kommer att hållas. De kan ju omförhandlas varje år. Overdrive lovade på Bokmässan att de skulle vara minst 20% billigare än Axiell – eftersom Axiells påslag på förlagens pris är just 20% låter det som att Overdrive jobbar gratis. Hur länge är de beredda att idka välgörenhet?
  • Vad förlagen anser sig ha gått med på. Det är svårt att tänka sig att förlagen som varit tveksamma till att erbjuda nyutgivna böcker för 60 kr/lån nu plötsligt erbjuder samma böcker för 17 kr/lån. En teori som framfördes idag var att förlagen är villiga att sätta lite lägre priser just mot löfte att kunna erbjuda böcker som ”one copy, one user” – men enligt SKL tillåter avtalet inte detta. Avtalet kräver också att förlagen garanterar att titlarna på listan finns kvar så länge avtalet löper (alltså 12 månader), vilket är svårt för förlagen att garantera.

Vad jag tror:

Jag skulle gissa att planen ser ut något i den här stilen: Ramavtalet omfattar 13 000 äldre titlar, som förlagen räknat hem all vinst på och gärna ger bort för lägre summor idag, och som Overdrive inte heller förväntar sig tjäna mycket pengar på. Vill vi ha titlar som inte ingår i grundutbudet kommer vi att behöva köpa dem från Overdrive till högre kostnad, antingen per lån eller som ”one copy, one user”. Möjligen måste detta då göras under separat avtal utöver ramavtalet. (Enligt Overdrive kan/ska alla böcker alltid erbjudas i båda modellerna, även om de starkt förespråkar den senare.) Huruvida detta faktiskt är tillåtet enligt ramavtalet får någon som är mer juridisk bevandrad än jag tala om. Alternativet är ju att det blir helt omöjligt för biblioteken att ta in ens en endaste bok som inte ingår i ramavtalet?

Jag tror att Overdrives app vore ett enormt lyft för svenska bibliotek – förutsatt att det finns böcker i den som folk faktiskt vill läsa. Jämför med hur utlåningen av digitala ljudböcker steg efter att Biblio släpptes, och tänk er sedan att Overdrives app är avsevärt bättre. Samma med den information vi kan få av Overdrives admingränssnitt.

Ett tillskott av mångspråkstitlar vore enormt välkommet; bl a har Overdrive ca 20 000 arabiska titlar, något många bibliotek skulle ha nytta av (ja, jag jobbar i Botkyrka, hurså?).

Om vi behöver ta in nya titlar via ”one copy, one user” kommer vi att få lägga en förhållandevis stor del av budgeten på att ta in efterfrågade titlar och ha mindre över till smalare titlar. (Ja, vi köper ofta in pappersböcker utan att ha förväntning att de ska lånas ut 52 gånger.) Det finns skäl till att amerikanska bibliotek i regel har mindre utbud av e-böcker än svenska dito.

Jag tror att det är väldigt nyttigt för biblioteken med konkurrens på leverantörssidan, men mer ur en innovationssynpunkt än prismässigt. Som jag nämnt förut blir en bok inte nödvändigtvis billigare för att två leverantörer budar på att erbjuda den; förlaget kommer att sälja till den högstbjudande.

I slutändan måste vi vara beredda på att kompromissa med mycket, men det vi inte kan kompromissa med är att vi behöver möjlighet att ta in böcker utgivna någorlunda nyligen. Digitala böcker är inte något vi ska ha bara för sakens skull; det är något vi måste kunna använda också.

Nu är det ju early days än så länge (även om avtalet tekniskt sett är igång), så det är möjligt att mycket av detta kommer att bli tydligare inom kort. Om du som läser detta har information eller om jag missuppfattat något, kommentera gärna!

Jag sommarpratar i Boktugg

Jag blev tillfrågad om jag ville skriva en sommarkrönika om livet som bibliotekarie i nättidningen Boktugg. Det ville jag förstås! Läs den här: Vad är egentligen ett bibliotek?

Det har varit mycket snack om vad ett bibliotek är senaste året. Bibliotek ska vara tysta men sorliga, säkra men kreativt aktiva, ska ”prioritera litteratur framför IT” (vad nu det är för konstlad motsättning), ska verka demokratiserande men alltid ge lika utrymme till antidemokratiska åsikter, ska privatiseras så att medborgarna har flera olika bibliotek att välja mellan, ska vara lokala men beroende av nationella lösningar, är nödvändiga men också helt utklassade av Google … Så här lagom till valet har till och med Sverigedemokraterna gett sig in i debatten och definierat ett bibliotek som ”en plats med gratis inträde där man absolut inte pratar källkritik” (en definition som i och för sig också omfattar utedass).

Från ett bibliotek i en av Stockholms fattigare förorter är det mycket som sagts som låter vettigt, men också mycket som låter som rena självklarheter. Biblioteket har ju aldrig varit en sak. Något jag väl alltid vetat, men som framstått som ännu tydligare sedan jag för drygt ett och ett halvt år sedan sadlade om till bibliotekarie, är att alla kommer till biblioteket med sin bild av hur det ska fungera…

Läs hela krönikan på Boktugg!

En upphandling kräver att någon vill sälja.

Av olika skäl var det ett tag sedan jag uppdaterade den här bloggen, men nu när frågan om digitala böcker och bibliotek börjar få liv igen är det väl hög tid att jag gör det också.

Till att börja med vill jag passa på att tipsa om det här samtalet som jag och Tobias Wilstedt från MTM hade på SDK-konferensen i november:

Tyvärr blev tiden lite knapp så jag hann inte med allt jag hade velat prata om, men jag tycker det blev ett intressant samtal ändå. En del av punkterna tas också upp i intervjun jag gjorde i Läsliv 4/2017. Huvudpunkterna:

  • Digitaliseringen är inte jämnt fördelad. Bokbranschens – och bibliotekens – framtid bygger inte på att ETT format (papper, e-, ljud-) kommer att vinna. Vi måste vara beredda på att jobba på flera olika plattformar – inte minst för att kunna motverka både digitalt utanförskap (och innanförskap).
  • Bibliotek och kommersiella tjänster som Storytel och Bookbeat konkurrerar med varandra – men båda måste behövas. Utan en kommersiell sektor, inga böcker för biblioteken att låna ut, men utan biblioteken inget läsande.
  • Axiell Medias (Elibs) monopolställning är olycklig, men inget som är enkelt att lösa: Det finns inte nog med pengar i biblioteksutlåningen för att driva upp en stor mängd konkurrerande distributörer. Det är heller inte Elib som styr priserna mot biblioteken; om det fanns fler konkurrenter skulle priserna inte nödvändigtvis gå ner, eftersom det då skulle finnas flera som tävlade om att erbjuda förlagen så mycket pengar som möjligt.
  • Biblioteken behöver tänka igenom nu hur de vill att den digitala utlåningen ska se ut om fem, tio år. Precis som i digitala filmtjänster som Netflix och HBO kommer vi även i bokbranschen att se mer exklusivitet, mer försäljning direkt från producent till tittare, mer konkurrerande applösningar. Vad gör biblioteken den dag då David Lagercrantz nya titel är exklusiv för Storytel?  Vad gör vi när ljudböcker inte längre släpps på CD, utan bara finns tillgängliga via olika digitala kanaler, där vår möjlighet att agera som ett bibliotek snarare än bara den som betalar räkningarna är begränsad?
  • Frågan som man hör oroväckande ofta bör inte vara ”Vem behöver ett bibliotek när man har Google och Storytel”, utan ”Vad behöver bibliotek göra när alla har Google och Storytel?” Det samhället skapar mer behov av bibliotek som kan konsten att sortera information och bidra till bättre informations- och sökkunskap, inte färre.

Varför är då detta intressant just nu? Jo, i dagarna drar SKL igång sin upphandling av e-böcker för bibliotek för att pressa priset på digitala böcker. Läs t ex en bra sammanställning av Sölve Dahlgren i Boktugg. Detta låter väl bra, eller? Men som både Sölve Dahlgren skriver och jag skrivit tidigare är det inte nödvändigtvis så enkelt. Oavsett vilka krav SKL ställer på prisnivåer kan förlagen, precis som de gjorde när SKL och Natur & Kultur gjorde en liknande satsning för några år sedan, helt enkelt tacka nej om de tycker de priserna är för låga; inte minst de förlag som aktivt satsar på digitala lösningar (där upp till 30% av försäljningen nu är digital), ser det som en direkt utmaning mot deras möjlighet att tjäna pengar på de de abonnemangsmodeller som de är helt beroende av. (Se även i DN: Konflikt om ljudböcker på Bonniers) Vem betalar Norstedts 169:-/mån för Storytel om biblioteket erbjuder exakt samma tjänst gratis? Är det vår uppgift att erbjuda exakt samma tjänst gratis? Samtidigt ska betänkas att 9 av 10 abonnemangsmodeller för digitala böcker hittills antingen gått omkull, eller likt Spotify överlevt på att vara så stora att förlagen inte haft något annat val än att vara nöjda med de små pengar de får, och att få bokläsare vill ha en situation där de måste abonnera på 3-4 olika tjänster för att få tillgång till alal böcker.

När jag köper in träböcker är det en självklarhet att en nyskriven lärobok från Studentlitteratur kostar mer än en splitterny pocketutgåva av Selma Lagerlöf; samma måste få gälla för digitala böcker också. När Norstedts ägs av en ljudboksapp, och Bonnierförlagen redan i dagsläget struntar att släppa sina ljudböcker till Elib, kommer de inte – allt annat lika – att ändra sig för att de blir lovade mindre pengar.

Givetvis är kostnaderna viktiga. Men vi kan inte definiera det digitala biblioteket enbart utifrån priset, vi måste också fundera igenom hur vi vill att det ska se ut, och ställa tydliga krav mot våra leverantörer. Vi behöver bättre urvals- och budgetkontrollverktyg för digitala böcker än vi har i dagsläget. Vi behöver bättre användarlösningar. Vi behöver, som påpekas i Boktugg-artikeln, bättre forum för dialog mellan förlag och bibliotek. Vi behöver lyfta fram vad biblioteken gör som abonnemangstjänsterna inte kan göra – återigen, det är farligt att göra sig beroende av en enda plattform med osäker vinst – och att det jobb de sliter med att göra via Bookbeat gör vi redan skattefinansierat. Vi behöver säga vad vi vill ha och vad vi vill göra med det, inte bara vad det (inte) får kosta.

Alltnog. På torsdag är det ett möte i Umeå där vi som sitter med i Svensk Biblioteksförenings expertgrupp runt digitala böcker ska få mer information om detta, och det ska bli väldigt intressant.

Annat intressant värt att läsa under de senaste veckorna:

Vad behöver bibliotek vara när Google finns?

På fredag 17/11 pratar jag på SDK-konferensen på temat Boken, biblioteket och marknaden. Hur påverkas biblioteken av kommersiella tjänster som Storytel och Bookbeat, och vice versa? Man hör ibland frågan varför vi alls behöver bibliotek när ”alla” har Google, Netflix och Storytel. Jag tror en vettigare fråga är hur kommersiella tjänster och biblioteken kan samexistera när fysisk tillgänglighet inte längre är ett hinder, och hur de påverkar och samverkar med varandra.

7 Insidious Myths About Libraries And Reading

Om du inte kan komma på konferensen kommmer något av detta att dyka upp här också, men tillsvidare vill jag passa på att länka till några bra texter på temat. Under hösten har det pratats mycket om bibliotek, men mycket av det har handlat om vad man INTE vill ha på biblioteken. Däremellan har det dock kommit många intressanta inlägg om just varför och hur biblioteket behöver en digital dimension, som jag tycker är värda att lyfta.

Peter Alsbjer lyfter den nyutkomna rapporten Digitala kompetenser – vägen till ett självskattningstest för bibliotekspersonal som tagits fram som en förberedelse för den nationella biblioteksstrategins arbete med digitalt kompetenslyft. Testa dig själv!

Dagens samhälle: Bibliotek kan motverka digitalt utanförskap – en artikel som utifrån DigidelCenters erfarenheter i Motala ger konkreta tips på vad som bör kunna krävas av kommunerna.

Biblioteksutveckling: Digital kompetens för bibliotekspersonal i ett postmodernt samhälle

Vad det gäller de roller och uppdrag som tillskrivs bibliotekspersonal i Digitalt först med användaren i fokus kan lösningen vara ett nytt förhållningssätt. En transformation i yrkesrollen från den som ska kunna till den som ska visa hur man skaffar sig digitala färdigheter man inte hade.

Stockholm Direkt: Så blev biblioteket samhällets sista utpost

Biblioteksutveckling Region Skåne: Fem frågor om projektet Digitala läslyftet. Biblioteket i Bjuv motverkar både språkligt och digitalt utanförskap med hjälp av lättlästa e-böcker.

Biblioteksdebat: Hvis man analyserer statistik, i stedet for at vride den fordomsfuldt, kommer et billede af et moderne bibliotek tar också itu med det snednostalgiska missförståndet att man kan bedöma ett bibliotek enbart utifrån antal lån av tryckta böcker. (Under tiden kan dock också konstateras att även Norge håller på att backa sig in i ett hörn av ofruktbar ”debatt” om e-böckernas vara eller inte vara på biblioteken, som precis som i Sverige och Danmark bara lär bli till nackdel för både förlag och bibliotek.)

Så frem for at begrænse bibliotekerne til at opbevare støv, gamle film og kulturhistoriske bøger, som Cepos foreslår, vil vi meget hellere have frihed til at formidle læsning, viden og litteratur offensivt. Biblioteket er et af de få ikke-kommercielle mødesteder, der er tilbage i byen.

Och i Sverige skriver Bibliotek i Samhället om en liknande utveckling: Stora skillnader i hur barn och unga använder biblioteken

Boktugg: Nästa generation läser redan på mobilen

Egentligen borde vi inte bli överraskade när vi i flera år sett unga tonåringar starta egna Youtubekanaler som fått en publik större än många tv-kanaler. Varför skulle de då inte ge ut böcker själva?

Varför är det monopol på e-böcker till bibliotek?

Jag var som sagt inte på Bokmässan i år, men en av de programpunkter jag gärna hade velat se var seminariet ”Borde vi ha ett nationellt e-boksbibliotek?” som gick av stapeln på fredagen. Lyckligtvis finns en bra rapport från Biblioteksbladet här: Enighet om att nationellt e-boksbibliotek behövs.

Eftersom jag arbetat mycket med frågor om digitala böcker (e-böcker och ljudböcker) i snart tio år på båda sidor av diskussionen – som anställd först på Elib och senare på bibliotek – är det en fråga jag är mycket intresserad av, men som ofta känns som att den förenklas. Jag diskuterade detta på twitter, och tänkte jag skulle utöka det för att se exakt vad utmaningen är, varför det inte finns mer än en e-boksleverantör till bibliotek i Sverige, och vad det leder till.

Är Elib (eller Axiell Media som företaget heter) en monopolist? Ja, i betydelsen att de i dagsläget är de enda som erbjuder svenska digitala böcker till biblioteken. Nej, i betydelsen att de har någon form av lagligt/avtalsmässigt monopol. Det har alltid varit fritt fram för biblioteken att anlita precis hur många olika leverantörer de vill utöver/i stället för Elib (och för förlagen att anlita andra leverantörer för att nå biblioteken), och de flesta webblösningar som erbjuds bibliotek idag är specifikt framtagna för att stödja det. Så var är då alla dessa konkurrenter som ska erbjuda sina tjänster på den ”digitala marknadsplats” som panelen föreställde sig? Att ingen sedan 2015, och väldigt få innan dess, ens försökt konkurerra med Elib beror delvis på en väldigt enkel orsak: Det finns inte mycket pengar i det i förhållande till jobbet det kräver. När biblioteken lånar ut digitala böcker – som de i Sverige får in kostnadsfritt, och betalar för per lån, till ett pris som förlagen sätter – går nästan alla de pengar biblioteken betalar direkt till förlagen. Leverantören lever på ett mindre påslag (i regel ca 20%) ovanpå det. Axiell Media förväntas serva både förlag, återförsäljare, skolor och bibliotek med tekniska lösningar, och deras biblioteksaffär går inte mycket mer än jämnt upp.

Vi tror gärna att ”konkurrens” automatiskt betyder lägre priser, men det gäller bara om det är våra pengar det konkurreras om. Jämför streamingtjänsterna för film: Netflix, CMore och HBO Nordic konkurrerar om samma kunder för att erbjuda filmer och TV-serier, så varför höjer de hela tiden sina abonnemangsavgifter, varför leder inte konkurrensen till lägre priser? Därför att priskonkurrensen riktar sig mot de produktionsbolag de betalar för att få tillgång till filmerna, och som vill få så mycket betalt som möjligt för att ha råd att göra fler filmer. Vad gäller bibliotekstjänster för digitala böcker är det samma sak: Förlagen, som i allt högre grad är beroende av digital försäljning, är rädda för att ”gratis” utlåning ska konkurrera med denna och i förlängningen göra det ohållbart att ge ut böcker (en digital bok kan ju, till skillnad från en pappersbok, lånas ut till hur många låntagare som helst samtidigt). 2014 kom förlag och bibliotek därför överens om en modell där förlag får sätta varierande priser baserat på t ex hur ny, hur tjock, eller hur populär en bok är. Tyvärr innebär den i praktiken att vissa e-böcker helt enkelt blir för dyra för biblioteken att ta in eftersom de betalar per lån och därmed inte kan vara säkra på exakt hur stor kostnaden för en viss bok blir i förväg. Alternativet vore att göra som man gör i USA: Låtsas att böckerna är pappersböcker, betala i förskott för ett visst antal lån, låna ut till en enda låntagare i taget som om det fanns ett fysiskt exemplar som kan vara ”utlånat”. En sån modell lanserades parallellt av Elib 2014, och inget bibliotek har mig veterligen velat ha den;  få svenska bibliotek har heller anlitat amerikanska distributörer som Overdrive, trots att efterfrågan på engelskspråkiga e-böcker är stor. (Det är ingen slump att flera amerikanska uppstickare nu försöker lansera den svenska modellen för e-böcker.)

Länktips: Hur blir en e-bok till, och varför är inte digitala böcker gratis?

Men skulle ökad konkurrens kunna erbjuda en bättre lösning än Elib då? Absolut, och det är här konkurrens verkligen skulle behövas för att driva på utvecklingen. Det var till exempel närvaron av Atingo på marknaden som gjorde det möjligt att bryta upp den gamla e-boksmodellen som totalt stoppade all utveckling mellan 2010 och 2014, medan förlag och bibliotek låg i öppen konflikt. Som jag skrivit tidigare finns det mycket som kan förbättras både i de verktyg Elib erbjuder biblioteken (och förlagen) och de läsupplevelser de erbjuder låntagarna. (Den nya appen Biblio är lovande, speciellt om den fortsätter utvecklas både för att ta bort en del av de buggar som ofrånkomligen finns i version 1 och för att inkludera e-böcker och därmed kunna slippa tjafset med Adobe-registrering för låntagarna.) Men ingen kommersiell aktör kommer att sätta upp en konkurrerande lösning om de inte kan tjäna pengar på den.

Kan man då aldrig förvänta sig lägre priser för digitala böcker? Visst kan man det. Ett sätt vore, som en del förespråkar, att KB eller någon annan offentlig aktör gick in och konkurrerade med Elib till självkostnad. Men återigen, den stora kostnadsposten är fortfarande förlagens ersättning och den skulle inte automatiskt ändras, och som Lars Ilshammar påpekade på Bokmässan har KB ändå knappast resurserna för detta.

Då låter den upphandlingsväg som Kommentus arbetar på mer intressant. En prisstandard för digitala böcker som gör förlagens prissättning mer förutsägbar, som sätter ett tak för hur mycket ett lån kan kosta biblioteken som inte är så lågt att förlagen inte vill vara med, vore en stor framgång. Det försök Natur och Kultur och SKL gjorde att sätta upp en sådan standard häromåret var lovande, men föll delvis på att pristrappan av många förlag ansågs för stel, att Elib saknade möjligheter att automatisera prissättningen enligt den prismodellen, och att förlag som redan hade gjort stora investeringar i digitala försäljningskanaler trodde sig ha mer att förlora på att deras böcker finns ”gratis” på biblioteken än Natur & Kultur. (Å andra sidan, ju fastare priserna är, desto svårare för konkurrenter att ta sig in på marknaden.)

Skulle ett nationellt e-bibliotek lösa några av dessa problem? Det beror förstås på exakt vad ett sådant e-bibliotek skulle ha till uppgift, men det skulle knappast lösa alla problem, som jag skrev om här.  I en hypotetisk framtid där det finns flera olika leverantörer är snarare jobbet att, som New York Public Library gör nu, samla alla dessa i en app eller plattform än att ge låntagarna ett stort utbud av olika appar att jonglera. Men oavsett antal leverantörer, prisnivåer och annat är en sak svår att komma ifrån: om den digitala utlåningen ökar kommer kostnaden för digitala utlån att öka, precis som bibliotekens kostnader för CD-ljudböcker gick upp när CD-skivorna slog igenom och kommer att minska till nära noll inom en nära framtid. Desto viktigare är det då att vi får ut något av den kostnaden, att vi både vill och kan arbeta med digitala böcker lika väl som med de tryckta. Som Per Helin sade på seminariet har biblioteken en teknisk skuld, men också ofta en funktionsskuld: e-böcker ses alltför ofta som en ren IT-lösning som man bara ska ha och som någon annan helst ska sköta, snarare än en investering i en katalog böcker. Vi behöver ställa konkreta krav på hur lösningarna ska se ut och vidareutvecklas, vi kan inte vänta att någon annan ska ge oss en färdig lösning som gör bibliotekarier överflödiga med en knapptryckning. Visa förlagen att biblioteken GER dem någonting i stället för att bara vara en ”gratiskonkurrent”, att bibliotek och förlag är naturliga samarbetspartners när det gäller att sprida läsning. Visa låntagarna (och kommunpolitikerna) att läsning inte är något vi gör för att gynna pappersindustrin, utan att det viktiga är själva läsandet, oavsett plattform. Om vi inte vet vad vi ska med digitala böcker till, om vi inte vill arbeta med dem, ska vi inte heller betala för dem mer än vi fortfarande köper in VHS-kassetter.

PS: Det har gått sju år, kan vi sluta prata om ”Zlatan-effekten” som på något lustigt vis sammanföll med att alla fick en iPad i händerna och plötsligt hade något som gick att läsa e-böcker på, och att Zlatans självbiografi råkade ligga på topplistan just då? Biblioteksbladets artikel säger lite paradoxalt att ”boomen kom av sig” på grund av att utlåningen ökade, vilket… vad skulle boomen bestå av om inte en ökning?