Biblioteksdagarna

Torsdag-fredag 16-17 maj är det Biblioteksdagarna, som i år är i Helsingborg. Det är alltid en spännande tillställning, men just i år känns den ännu viktigare. Dels på grund av en del föreslagna förändringar i Biblioteksföreningens arbete (t ex förslag om nedläggning av Biblioteksbladet, och om att lägga ned regionföreningarna och ersätta dem med en ännu inte specificerad lösning). Men framför allt förstås för att biblioteken nyligen varit mer i nyheterna än på länge, både tack vare framläggandet av den nya nationella biblioteksstrategin och rapporten Biblioteket i skyn, men också tyvärr på grund av drastiska nedskärningar både i Stockholm och i många mindre orter. Jag hoppas på många intressanta diskussioner under de kommande två dagarna!

Jag är också officiell twittrare för Biblioteksföreningen under Biblioteksdagarna, och hoppas att jag ska hitta många intressanta saker att lägga ut. Men jag lär inte vara ensam, så följ #bibldag19!

Några grejer värda att läsa innan allt brakar loss:

Till biblioteket kommer de som gör att vårt samhälle är levande, dynamiskt och föränderligt. Människor som inget samhälle har råd att avvara.

De som redan har allt och redan vet allt, de startar inga rörelser och de går inte på bibliotek. De som tror att kunskap är något fast, något man kan äga – de går inte på bibliotek. Det är en plats där människor sträcker sig efter det de ännu inte har – språk de ännu inte erövrat, kunskap och erfarenheter som ligger framför dem.

Den dynamiska kraften, den samlade nyfikenheten hos bibliotekets besökare är en betydligt viktigare samhällsresurs än de summor som eventuellt går att spara in på att kväva den.

Vi kommer att prata en hel del om kompetens och innovation i år också, och förhoppningsvis också en hel del om hur man faktiskt går från en ny idé till att faktiskt få dem att bidra till att utveckla verksamheten. För vad än vissa politiker än vill tro löser ju inte allting sig självt bara man säger ”digitalisering” ett par gånger.

Annonser

Digitala böcker driver tillväxten – hänger biblioteken med?

Kortversion: När CD-boken dör, bokbranschen blir alltmer beroende av abonnemangslösningar, ljudboksappar köper upp anrika förlag och marginalerna minskar kan inte bibliotekslösningar bygga på antagandet att få läser digitalt.

De senaste veckorna har sett en del diskussioner om digital läsning, både på bibliotek och annorstädes. Inte minst rapporterades 2018 års försäljningsstatistik idag, och visar (återigen) att digitala böcker är det som driver branschens utveckling – mer om det nedan.

Först och främst: Jag har ju tidigare skrivit om SKLs nya avtal för digitala böcker på bibliotek här på bloggen. Nu har jag sammanfattat frågan i senaste numret av Biblioteksbladet:

Vi får det vi betalar för 

SKL:s maxpris på 17 kr per lån innebär i praktiken att vi är tillbaka där vi var för tio år sedan: Med ett pris så lågt att många förlag lär se det som en ren förlustaffär att erbjuda populära böcker till biblioteken, så då gör de inte det. I skrivande stund ingår totalt 168 svenska ljudböcker i Overdrives utbud, och e-boksutbudet omfattar mest klassiker och titlar som för åratal sedan försvunnit från topplistorna. 2012 var ”karensen” på nya titlar något biblioteken slogs för att slippa; nu verkar den bli obligatorisk. (…) Speciellt kritiskt är det för ljudboken nu när cd-boken är på raskt utdöende och ljudbokens framtid är i din telefon. Då får vi nu ett avtal som verkar utesluta digitala ljudböcker.

Det här kan inte understrykas nog, när SKL fortsätter ”hoppas” att förlagen ska göra böckerna tillgängliga, som om de inte hade andra alternativ: De låga priserna SKL kräver är orsaken till att böckerna inte görs tillgängliga. Det är en, kanske inte avsedd, men ändå fullt logisk och förutsägbar följd av de krav SKL ställt – speciellt när förlagen blir beroende av att andra lösningar går runt (se nedan).

Samtidigt som det rapporteras att ljudböcker nu utgör 1/3 av bibliotekens digitala utlåning och fortsätter växa (alltså inte 1/3 av all utlåning, som slarvigt läsande journalister fick det till) har norska Biblioteksforeningen påbörjat en kampanj för att säkerställa att norska bibliotek får möjlighet att ta in digitala ljudböcker när nu CD-boken är på väg bort.

Så langt kan norske folkebiblioteker først og fremst låne ut lydbøker på CD, et format som de færreste nå bruker. Litt som om vi skulle lånt ut VHS-kassetter for film. Konsekvensen av dette er at vi i dag ikke kan tilby det bokformatet som de yngste generasjonene i biblioteket etterspør. (…) Så lenge norske forleggere og Nasjonalbiblioteket ikke kommer frem til en avtale om utlån av norske e-lydbøker i norske folkebiblioteker, taper vi, dag for dag, generasjoner av nye lesere som gjennom ungdomstiden i liten eller ingen grad leser norsk litteratur på norsk,eller er prisgitt å ha en økonomi som gjør dem i stand til å kjøpe norske e-lydbøker på nett. På folkebiblioteket får de dem ikke.

Detta understryks ju ännu mer av dagens bokförsäljningsrapport från från Svenska Bokhandlareföreningen och Svenska Förläggareföreningen.

DN: Fler väljer ljudböcker – Fysiska bokhandlare blir färre

Boktugg: Ny statistik över bokförsäljningen 2018: Digitala abonnemang ersätter pappersböcker

Båda artiklarna (som jag starkt rekommenderar att ni läser) understryker den trend som rått i flera år: Förlagen blir (som jag skrev här också) alltmer beroende av abonnemangslösningar, samtidigt som ekonomin i dessa blir allt bräckligare.

Det för oss osökt till förra veckans debattinlägg av Sveriges författarförbund:

Nedläggningen av våra bibliotek måste stoppas

Som medarbetare på ett bibliotek där Moderaterna vill lägga ner 4 av 6 filialer (de, citat, ”tror inte”, slut citat, att det skulle påverka servicen), och bosatt i en stad där styret kallar stora nedskärningar för att ”utveckla” verksamheten, uppskattar jag att det här uppmärksammas. Tyvärr är deras resonemang runt digitala medier märkligt:

Få svenskar läser e-böcker. Men om tillväxten tar fart kommer folkbiblioteken inte hänga med. Av obegripliga orsaker är nämligen e-böcker dyrare än pappersböcker att köpa in. E-böckerna är också låsta till det bibliotek som köpt in dem och går alltså inte att fjärrlåna. Det ser ut som om kulturindustrin aktivt försöker hindra idén om det digitala biblioteket, medan kulturpolitiken bara tittar på.

Det här är i princip klippåklistrat rakt av från diskussioner för tio-tolv år sedan, när digitala böcker fortfarande var hypotetiska, och ignorerar helt att digitala ljudböcker och e-böcker har samma villkor. Idag är det så ”få” svenskar som läser digitalt att Bonniers omsättning är 1/3 digital, en ljudboksapp har köpt Norstedts, och officiella rapporter säger att pappersbokens framtid ”ser mörk ut”. Tillväxten har tagit fart; frågan är vilka lösningar och strategier biblioteken behöver för att hänga med. Även om man kan uppskatta ironin i att förläggare som Jan Guillou kallar sina egna priser för ”obegripliga” så är det helt enkelt fel att de är dyrare än pappersböcker att köpa in – digitala böcker kostar 0 kr att köpa in och betalas per lån, i regel en lägre kostnad per lån än en pappersbok. Och att de inte går att fjärrlåna är (i folkbiblioteksperspektiv) ett besynnerligt argument; eftersom inköpspriset är 0:- och alla bibliotek har tillgång till samma utbud kan de på bara någon timme ta in en bok de saknar och låna ut till en låntagare för en bråkdel av de ca 300 kr ett vanligt fjärrlån beräknas kosta, och den väntetid på allt från några dagar till flera veckor det innebär.

Sen håller jag absolut med om att det behövs diskussioner runt hur detta ska lösas framöver, och att nationell samordning behövs där. Men det måste vara baserat på kunskap om hur det ser ut idag och varför. 

Puh. Har jag rantat färdigt nu? Jag har nog det. Men ett par intressanta artiklar till:

Boktugg: Det fria digitaliserade litteraturarvets olösliga ekvation

Alla svenska romaner utgivna mellan år 1945 och 1989 ska digitaliseras i ett stort forskningsprojekt som är ett samarbete mellan Umeå universitet och Kungliga biblioteket (…) 22000 eböcker, fria för alla – en mardröm för bokstreamingtjänster och förlag som satsar på återutgivning, men en guldgruva för bibliotek och användare. Finns det en möjlig balansgång i frågan?

Boktugg: 9 trender att hålla ögonen på i bokbranschen 2019

Dagens Media: Aller skrotar korsordstidningarna. Den anrika korsordstidningen verkar nu gå samma väg som ordboken, encyklopedin, kartboken och flera andra eviga bestsellers som på kort tid konkurrerats ut av digitala lösningar.

Daniel Åberg: Bonniers hörde bön – Aednan nu även som ljudbok Underbart! En av de mest välförtjänta Augustprisvinnarna på länge, och en som nästan gör sig bättre i uppläsning. Vi hoppas bara att biblioteken får tillgång till den någon gång innan 2025 eller så.

Så, det var allt för den här veckan. Men mer tankar runt detta kommer. Kommentarer och frågor mottages varmt!

SKLs nya e-boksmodell, del 3: Att leva på hoppet

Häromveckan kom SKL med fler förtydliganden om ramavtalet för digitala böcker till bibliotek via den amerikanska leverantören Overdrive, som jag tidigare kommenterat här.

Efter att ha lyssnat på deras förtydliganden har jag dock, med tio års erfarenhet av de här frågorna, svårt att vara lika optimistisk som SKL och tror detta i huvudsak kommer att göra det omöjligt för bibliotek att erbjuda nya böcker. Jag går in på vad SKL haft att säga nedan, men först en snabb sammanfattning av hur prissättningen av digitala böcker i Sverige har utvecklats genom åren:

  • 2003-2014: Alla e-böcker och digitala ljudböcker kostar exakt 20 kr/lån, oavsett längd, ålder eller popularitet, och kan lånas av obegränsat antal låntagare samtidigt. Förlagen börjar snart hålla tillbaka nya titlar som måste tjäna in sina pengar de första 3-6 månaderna, så att de bara finns i kommersiella kanaler och biblioteken omöjligtvis kan ta in dem. Det leder med tiden till öppen konflikt mellan förlag och bibliotek.
  • 2014-2018: Förlag och bibliotek kommer överens om en flexibel prissättning, där förlagen kan sätta högre priser på nya böcker och lägre på äldre, och biblioteken själva kan välja om de vill ta in de dyrare böckerna eller inte. Nya titlar ska alltid finnas tillgängliga. Alla förlag har dock egna prissättningsstrategier.
  • SKLs avtal med Overdrive, 2018: Beroende på ålder kan en bok kosta mellan 10,41 och 17,41 kr. I övrigt fungerar modellen ungefär likadant som den tidigare.

Länktips: Hur blir en e-bok till, och varför är inte digitala böcker gratis?  

De goda nyheterna är som sagt att SKL nu har rätat ut många av de frågetecken som tidigare rådde:

  • Det är enbart den här affärsmodellen (ett visst pris per lån, obegränsat antal samtidiga lån, betalning i efterskott) som gäller, och allt prat från Overdrive om att ta in böcker till stycklicenspriser (betala i förskott, låna ut till en låntagare åt gången) var ett missförstånd. Det kommer inte att vara möjligt under SKLs avtal.
  • Det är möjligt för anslutna bibliotek att ta in böcker som inte ingår i grundutbudet via separata avtal, men detta måste då handlas upp via LOUs regler, och kommer ju heller inte att fungera i samma tekniska lösning.
  • Listan med tillgängliga titlar ska fortsätta utökas. (Sedan min senaste post har den dock inte växt något.)
  • SKL lovar att lägga in mer info om t ex utgivningsår i listan över tillgängliga titlar så att bibliotek har lättare att utvärdera utbudet. Idag är det, som jag tidigare nämnt, mycket svårt att bedöma hur aktuell listan med tillgängliga titlar är; det verkar som om den huvudsakligen utgörs av äldre titlar. (I skrivande stund har detta inte gjorts.)
  • SKL lovar att Overdrive ”kommer att se till att vi kommer att få även ny litteratur”, men medger också att Overdrive inte har något att säga till om där; beslutet att tillgängliggöra en bok till ett visst pris är och förblir förlagens, och om de tycker priset är för lågt kommer de inte att släppa böckerna.

De högsta priserna SKL tillåter är nu lägre än de som förlagen vägrade lägga upp nya böcker för för 10 år sedan, och mindre än 1/3 av vad många större förlag sätter på nya böcker idag. Enligt vad som sades på telefonkonferens 26 november ”hoppas” SKL att detta ska lösa sig självt och att förlagen ska lägga upp även sina nyaste titlar till de här priserna, dels tack vare att förlagen nu får tillgång till alla 70 länder där Overdrive finns (man undrar hur många i de länderna som söker efter böcker på svenska), och dels för att de med tiden kommer att inse att detta (som i allt väsentligt återgår till den 20-kr-per-lån-oavsett-allt-prismodell som både förlag och bibliotek under buller och bång förkastade runt 2011) är en bra lösning för dem. Men det kräver mer optimism än jag kan uppmana så här i vintermörkret. Hur sannolikt är det då att förlagen faktiskt kommer att tycka att 17 kr/lån för en sprillans ny Läckberg är värt det, och vad har förändrats sedan sist det inte var det?

Visst har saker ändrats sedan 2008. E-böcker har blivit mer populära, om också inte en blixtsuccé. Däremot har ljudböcker, åtminstone på den kommersiella marknaden, blivit nästan helt digitala – och bra mycket mer populära, tack vare både biblioteken (de flesta bibliotek jag talat med upplevde en rejäl ökning av utlåningen av digitala ljudböcker när vi äntligen fick en app för det i Biblio, hur opålitlig den än må vara) och kommersiella lösningar som Storytel och Bookbeat. För t ex Bonnierförlagen är nu 30% av omsättningen digital. Det här har fått fyra direkta följder:

  1. Fler efterfrågar ljudböcker.
  2. Färre efterfrågar CD-böcker, som snart inte längre är värda att tillverkas (och som flera förlag helt slutat erbjuda annat än till bibliotek).
  3. Tillverkningskostnaden per bok, men också ersättningen per bok, går ner.
  4. Förlagen blir alltmer beroende av abonnemangsmodeller.

Den sista punkten är viktig om man vill förstå varför förlag är tveksamma till att ge biblioteken alltför mycket. I en styckförsäljningsekonomi spelar det i korta loppet mindre roll vem som säljer boken; så länge förlaget får en rimlig peng per försäljning kan den lika gärna komma från biblioteket som från Adlibris. Men från en abonnemangsmodell får man bara inkomst om läsaren tycker det är värt att betala en fast månadsavgift för allt hen vill läsa. Det är det förlagens budget kommer att bygga på så länge abonnemangsmodellerna fungerar: Inte att varje bok ska bära sig själv, utan att de samlade böckerna ska bära varandra. De kan inte leva på ett kundunderlag som BARA är storläsare – då blir det Ebberöds bank: alla läser för mer än de betalar för, abonnemanget blir en förlustaffär och går under. Det har hänt ett antal abonnemangslösningar redan. De måste ha en blandning av storläsare och iblandläsare som tycker det är värt 169 kr/mån att ha tillgång till en stor mängd böcker de kanske eller kanske inte vill läsa.

Det är här bibliotekens roll blir komplicerad. Å ena sidan är det en självklarhet att biblioteken drar in pengar åt förlagen, att de är pålitliga och kommer finnas här bra mycket längre än de flesta kommersiella lösningar, och dessutom är en oundgänglig del i att skapa läsare överhuvudtaget. Å andra sidan: Om alla iblandläsare kan hämta samma böcker från biblioteket som från Storytel, i en lika bra app som Storytel, utan att stå i kö, utan några begränsningar … Varför ska de då alls betala de där 169 kronorna? Då ser förlagen sina möjligheter att alls ge ut böcker svaja betänkligt (samtidigt som det rådande politiska läget inte verkar antyda att bibliotekens budget kommer att öka märkvärt). Att i det läget, som SKL nu gör, lova förlagen att SÄNKA ersättningen från biblioteken till 1/3 av vad många förlag tycker är farligt lite idag, och hoppas på att de av sig själva ska inse vilken bra affär detta varit hela tiden … Det känns som önsketänkande. Då tror jag snarare att de bibliotek som hoppar på SKLs ramavtal får nöja sig med e-böcker och ljudböcker som är klassiker, 3+ år gamla pocketutgåvor, och enstaka idealistiska förlag och egenutgivare som ser varje läsning som ren vinst. De nya böckerna kommer biblioteken inte att kunna erbjuda som e-böcker, och som ljudböcker snart inte alls när CD-formatet slutligen dör. Biblioteken får ungefär samma bokutbud som valfri Myrornabutik.

Jag har ingen bra lösning här, eller i alla fall ingen som är bättre än den nuvarande (icke-SKL). Det kanske är något att fundera på över sillen: Hur skulle en hållbar lösning faktiskt då se ut? Tills dess får jag önska er som orkade läsa allt detta en god jul med mycket lästid!

SKLs nya e-boksmodell, del 2: Frågetecken kvarstår

När SKL i början av oktober annonserade att det nu var klart för bibliotek att ansluta sig till deras nya ramavtal för digitala böcker (e-böcker och digitala ljudböcker) genom det amerikanska företaget Overdrive tog det inte lång tid innan konkurrenten Axiell Media anklagade Overdrive för att sakna avtal för de svenska titlar som ingick i SKLs lista över tillgängliga titlar. SKL införde avropsstopp i väntan på att detta skulle utredas.

I slutet av förra veckan kom nyheten att alla oklarheter runt avtalen nu är uppklarade och att ramavtalet åter är öppet för avrop. Slutet gott, allting gott?

Nja, skulle jag säga. Många av de frågor jag tog upp efter att ramavtalet presenterades saknar fortfarande svar. Den mest kritiska är denna: Kan bibliotek som ansluter sig till SKLs avtal få tag på de böcker deras låntagare faktiskt efterfrågar?

Se även: SKLs nya biblioteksmodell, del 3: Att leva på hoppet

På ytan ser Overdrives avtal absolut lockande ut. Listan över böcker i grundutbudet har under avtalsstoppet ökat från 13 000 till drygt 33 000 (att jämföra med de knappt 52 000 titlar Axiell Media erbjuder). Om utbudet fortsätter öka i den här takten, kombinerat med att biblioteken får tillgång till Overdrives vida överlägsna tekniska lösning, låter det onekligen imponerande.

Men frågan återstår: Vilka är då dessa titlar? Utifrån vad SKL själva sade när lösningen presenterades verkade inga krav ha ställts på aktualitet eller popularitet hos titlarna – enbart antalet och priset var relevant. Notervärt är att listan SKL erbjuder inte ens har en kolumn för hur gammal boken är.

Jag har inte haft tid att gå igenom listan i detalj, men några snabba saker kan Excels filterfunktion säga. Av 33378 böcker är:

  • 10383 svenska e-böcker
  • 168 (!) svenska ljudböcker, där det enda större förlaget är Natur & Kultur
  • 19962 engelska e-böcker
  • 3225 engelska ljudböcker

Hur nya, hur relevanta, hur intressanta är alla dessa titlar? Utan en genomgång titel för titel, vilket torde vara ett par dagars arbete, är det svårt att säga. Men de stickprov jag gör i listan tycks hela tiden landa på samma svar: Det är väldigt många äldre titlar – från böcker som var populära för tio år sedan, till klassiker som sedan länge är ur copyright och fritt kan distribueras av vem som vill. Utöver det finns också flera förlag som i huvudsak arbetar med självpublicerad litteratur eller väldigt smal litteratur – det bibliotek som inte längre får ta in Norstedts ljudböcker får nu t ex i stället glädja sig åt 338 titlar av förlaget Christian Audio, med titlar som Gay Girl, Good God (en tydligen väldigt rörande berättelse om hur Gud omvände en kvinna från homosexualitetens synd, enligt Amazon).

Det där är en billig poäng, det medger jag villigt. Ingen ska låtsas som om Axiell Medias utbud är fritt från självutgiven litteratur av tveksam kvalitet, smala särintressen, och tio upplagor av varenda Selma Lagerlöf-bok. Men där finns också nya titlar som helt verkar saknas i Overdrives utbud – dyrare, visserligen, men möjliga att ta in. De 168 svenska ljudböcker Overdrive erbjuder kan jämföras med 6700 i Axiell Medias utbud.

Man får vad man betalar för. Förlagens argument för att inte ge biblioteken alla böcker till samma pris har hela tiden varit att alla de kostnader både författare och förlag lagt ner på nya böcker måste betala sig, och det gör de egentligen bara i början av en boks livscykel. Alltså behöver nyare böcker kosta mer, och äldre titlar kan bli billigare. Detta gäller än mer för ljudböcker, som har mycket höga produktionskostnader. (Se också: Hur blir en e-bok till?)

Med SKLs hårda begränsning att ingen titel får kosta mer än 17,41 kr/lån återstår fortfarande frågan: Varför skulle förlag som tidigare tvekat att ge biblioteken tillgång till nya böcker för 60 kr/lån plötsligt vilja erbjuda samma titlar för 17 kr/lån? Det enkla svaret verkar vara att det kommer de inte att göra.

Faran är att de kommer att lägga upp gamla titlar som redan gjort sitt till biblioteken, och enstaka småförlag och självutgivare som har allt att vinna kommer att lägga upp även nya titlar, men för resten av de titlar bibliotekets låntagare faktiskt är intresserade av att läsa får de vackert skaffa sig Storytel- och Bookbeatabonnemang. (Självfallet kommer båda att behövas eftersom båda är förlagsbundna och har exklusivt material.) Den karens på nya titlar som tidigare varit en stridsfråga för biblioteken blir nu i praktiken ett krav från SKLs sida.

För e-böcker vore detta väldigt trist. För ljudböcker, som inom några år enbart kommer att existera i digital form när CD-boken dör, vore det en katastrof.

Alltså återstår fortfarande samma frågor till SKL, som åtminstone jag skulle vilja ha svar på innan vi funderar på att ansluta oss till avtalet:

  • Hur ska bibliotek få tillgång till böcker som inte ingår i det grundutbud SKL förhandlat fram, och som sannolikt kommer att utesluta de flesta populära titlar nyare än minst 24 månader? (Och även alla icke-svenska titlar som Overdrive på Bokmässan skröt om – listan innehåller idag bara svenskt och engelskt, inga andra språk.)
  • Har bibliotek som anslutit sig rätt att ta in titlar som inte ingår i SKLs ramavtal från andra leverantörer till andra priser, eller är de bundna till enbart dessa titlar?
  • Hur aktuellt och relevant är Overdrives utbud, hur ofta kommer det att uppdateras, och hur ska bibliotek kunna utvärdera utbudet innan de ansluter sig? Vilka kriterier har SKL ställt på att utbudet inte bara ska vara stort och billigt, utan också innehålla böcker som faktiskt är intressanta för biblioteken och låntagarna?
  • Hur länge kommer Overdrive vilja erbjuda böcker mer eller mindre till självkostnad, och vad händer när de höjer sina priser för att själva tjäna lite pengar också?

I Svensk Bokhandel säger Olof Molander från SKL att ”det viktigaste är att vi får in många bra titlar till biblioteken”. Där tror jag alla är överens. Men då måste vi också ha någon form av kriterier på vad som är ”bra titlar för biblioteken”. Om SKL har pratat med förlagen och hittat argument för att de ska tillgängliggöra alla titlar till de här priserna blir ingen gladare än jag, men att köpa grisen i säcken och hoppas att svenska och utländska storförlag någon gång i framtiden går med på att sänka sina priser radikalt känns mer som önsketänkande. Risken blir att vi får vänja oss vid att svara låntagarna ”Tyvärr får vi inte ta in den nya boken av Jan Guillou som ljudbok på några år än, men har du lyssnat på Charles Dickens på engelska?”

Se även: SKLs nya biblioteksmodell, del 3: Att leva på hoppet

SKLs nya e-boksmodell: Vad vet vi?

Uppdatering 181018: SKL har nu infört ett tillfälligt avropsstopp för Overdrive under ramavtalet E-litteratur 2017. De svarar inte på övriga frågor runt avtalet innan det är utrett om Overdrive faktiskt har avtal för böckerna de sålt in. Läs gärna Sölve Dahlgrens sammanfattning i Boktugg och Biblioteksbladets artikel.

Jag har jobbat med frågan om e-böcker på bibliotek i 10 år nu, från alla håll och kanter. Bland det första man alltid hör när någon tror sig ha en enkel lösning och gräver ner sig i frågan är precis det som Marita Lohmander från SKL öppnade tisdagens presentation med:

”Det var inte så enkelt som vi trodde…”

Sedan nyheten kom i juni att amerikanska Overdrive vunnit SKLs upphandling för ett ramavtal för digitala böcker (e-böcker och ljudböcker) på svenska bibliotek har det varit ont om detaljer om vad avtalet faktiskt innebär, trots att det formellt inleddes den 1 oktober. Men efter att nu på en dryg vecka både pratat med en (väldigt amerikansk) säljare från Overdrive och suttit med på SKLs presentation för Regionbibliotek Stockholm på tisdagmorgonen känner i alla fall jag mig lite klokare, och tänkte jag skulle sammanfatta vad vi vet och inte vet om den nya e-boksmodellen. Om jag missar eller missuppfattar något, säg till!

Vad vi vet:

  • SKL har efter upphandling slutit ett ramavtal med Overdrive för att leverera digitala böcker till svenska bibliotek. Avtalet löper på 1+1+1+1 år.
  • Avtalet omfattar ett grundutbud på 13 000 svenskspråkiga titlar, både e-böcker och ljudböcker (att jämföra med i skrivande stund 50 566 via Elib) som ska erbjudas till biblioteken i samma slags prismodell som tidigare – alltså betalning per lån, utan begränsningar av antal samtidiga lån utom de som biblioteket själva sätter, och utan förhandsbetalning. Böckernas kostnad bestäms av en pristrappa:
    0-3 månader gamla – 17,41 kr/lån
    3-24 månader gamla – 13,91 kr/lån
    24+ månader gamla – 10,41 kr/lån
    Priserna kan omförhandlas efter ett år.
  • Det finns även en lösning för skolbibliotek, där skolor betalar en avgift per elev och år.
  • Enligt Overdrive har de under de senaste veckorna – inklusive på bokmässegolvet – skrivit avtal med flera stora och små svenska förlag. Konkurrenten Axiell Media (Elib) anklagar dem för avtalsbrott och hävdar att de inte har backning för de 13 000 böckerna i sina avtal med förlagen, i alla fall inte när upphandlingen gjordes, och enligt källa sade flera förlag på SKL:s lista så sent som i fredags att de inte hade avtal med Overdrive. Uppdatering 181011: SKL säger sig nu utreda ärendet.
  • Precis som tidigare finns mekanismer för att sätta budgettak för biblioteken, maximera kostnaden en viss bok får dra på sig under en given period, etc.
  • Den aktuella listan över 13 000 (eller ja, 12 998) titlar kan hittas här, under rubriken ”Bilagor”. Utan att ha gjort någon djuplodande analys känns det som om det är många äldre titlar och enstaka noveller, och väldigt få nyare, men någon som har en dag över att gå igenom listan i detalj får gärna säga emot mig. På en rak fråga hur aktuella titlarna är under tisdagens dragning svarade SKL ”det vet vi inte”. Det verkar heller inte ha varit en kravställning i upphandlingen.
  • Overdrive erbjuder en väldigt sexig användarlösning, med både färdiga webbsidor och katalogposter för bibliotekens låntagare att använda, samt en sprillans ny app (utan Adobekrav!) för både e- och ljudböcker som är på väg att översättas till svenska. Att jätteföretaget Overdrive kan erbjuda en lösning som får Elib att se ut som en flakmoppe bredvid en Porsche är knappast överraskande. De har också ett väldigt användbart admingränssnitt med realtidsstatistik, temalistor, mm mm mm, samt kan förse både Axiell- och CS Library-sidor med data via API:er. (Däremot är ju, som SKL sagt, inget sagt om vad Axiell och OLS tar av biblioteken för den ombyggnaden!)

Vad som verkar lite osäkert:

Det känns som en konstig rubrik, men dels var det flera frågor som SKL inte kunde ge ett omedelbart svar på på tisdagen, och dels finns motsägelser i vad de säger och vad Overdrive sade på bokmässan.

  • Bibliotek måste inte ansluta sig till ramavtalet, men om de gör det verkar Overdrive i praktiken bli monopolister för dem – man får alltså enligt LOU inte t ex avropa vissa böcker från ramavtalet och hämta andra från Elib eller annan leverantör. Huruvida detta gäller bara böcker som ingår i ramavtalet, eller alla digitala böcker överhuvudtaget, behöver få ett tydligt svar.
  • Vad som händer med den andra prismodellen, ”one copy, one user” – alltså att biblioteken köper e-böcker som om de vore pappersböcker, med förskottsbetalning för 26 eller 52 lån (”Inget bibliotek köper in en bok som de tror lånas ut färre än 26 gånger!” – Overdrive), och köfunktion om boken är ”utlånad”. Overdrive var väldigt bestämda med att den modellen är den vi bör använda, medan SKL lika bestämt hävdar att den inte ingår i ramavtalet.

Vad vi inte vet:

  • Hur biblioteken kan ta in svenska titlar som inte ingår i de 13 000 – dvs, hur vi kan ta in nya böcker som våra besökare faktiskt efterfrågar. Om vi inte ska finna oss i mångåriga karensperioder på digitala böcker (något som blir ett akut problem på ljudbokssidan nu när CD-boken oåterkalleligen dör) behövs tydliga svar om vilka prismodeller som kommer att gälla för nya böcker. Enligt SKL får dock inte Overdrive erbjuda titlar i andra modeller?! Vilket låter märkligt – det borde ju stå biblioteken fritt att träffa egna avtal runt tjänster som inte omfattas av ramavtalet?
  • Vad som gäller för övriga ca 6 miljoner titlar i Overdrives katalog. Overdrive har ett enormt utbud av engelskspråkiga böcker, men även t ex spansk- och arabiskspråkiga. SKL var inte säkra på om dessa kan tas in i bibliotekets utbud enligt samma pristrappa; de trodde att det borde vara så, men medgav att det lät osannolikt.
  • Hur ofta grundutbudet över 13 000 böcker kommer att fyllas på; om det är tänkt att växa, eller om det kommer att förbli lika stort men med gradvis utbyte av utbudet (Netflix-style). Notera också att grundutbudet utgår från ett 40-tal förlag och saknar flera stora förlag. Vad händer om t ex Piratförlaget går med i SKLs ramavtal? Hur många Bonnierböcker måste tas bort för att få in Jan Guillous samlade verk i de 13 000?
  • Hur länge priserna kommer att hållas. De kan ju omförhandlas varje år. Overdrive lovade på Bokmässan att de skulle vara minst 20% billigare än Axiell – eftersom Axiells påslag på förlagens pris är just 20% låter det som att Overdrive jobbar gratis. Hur länge är de beredda att idka välgörenhet?
  • Vad förlagen anser sig ha gått med på. Det är svårt att tänka sig att förlagen som varit tveksamma till att erbjuda nyutgivna böcker för 60 kr/lån nu plötsligt erbjuder samma böcker för 17 kr/lån. En teori som framfördes idag var att förlagen är villiga att sätta lite lägre priser just mot löfte att kunna erbjuda böcker som ”one copy, one user” – men enligt SKL tillåter avtalet inte detta. Avtalet kräver också att förlagen garanterar att titlarna på listan finns kvar så länge avtalet löper (alltså 12 månader), vilket är svårt för förlagen att garantera.

Vad jag tror:

Jag skulle gissa att planen ser ut något i den här stilen: Ramavtalet omfattar 13 000 äldre titlar, som förlagen räknat hem all vinst på och gärna ger bort för lägre summor idag, och som Overdrive inte heller förväntar sig tjäna mycket pengar på. Vill vi ha titlar som inte ingår i grundutbudet kommer vi att behöva köpa dem från Overdrive till högre kostnad, antingen per lån eller som ”one copy, one user”. Möjligen måste detta då göras under separat avtal utöver ramavtalet. (Enligt Overdrive kan/ska alla böcker alltid erbjudas i båda modellerna, även om de starkt förespråkar den senare.) Huruvida detta faktiskt är tillåtet enligt ramavtalet får någon som är mer juridisk bevandrad än jag tala om. Alternativet är ju att det blir helt omöjligt för biblioteken att ta in ens en endaste bok som inte ingår i ramavtalet?

Jag tror att Overdrives app vore ett enormt lyft för svenska bibliotek – förutsatt att det finns böcker i den som folk faktiskt vill läsa. Jämför med hur utlåningen av digitala ljudböcker steg efter att Biblio släpptes, och tänk er sedan att Overdrives app är avsevärt bättre. Samma med den information vi kan få av Overdrives admingränssnitt.

Ett tillskott av mångspråkstitlar vore enormt välkommet; bl a har Overdrive ca 20 000 arabiska titlar, något många bibliotek skulle ha nytta av (ja, jag jobbar i Botkyrka, hurså?).

Om vi behöver ta in nya titlar via ”one copy, one user” kommer vi att få lägga en förhållandevis stor del av budgeten på att ta in efterfrågade titlar och ha mindre över till smalare titlar. (Ja, vi köper ofta in pappersböcker utan att ha förväntning att de ska lånas ut 52 gånger.) Det finns skäl till att amerikanska bibliotek i regel har mindre utbud av e-böcker än svenska dito.

Jag tror att det är väldigt nyttigt för biblioteken med konkurrens på leverantörssidan, men mer ur en innovationssynpunkt än prismässigt. Som jag nämnt förut blir en bok inte nödvändigtvis billigare för att två leverantörer budar på att erbjuda den; förlaget kommer att sälja till den högstbjudande.

I slutändan måste vi vara beredda på att kompromissa med mycket, men det vi inte kan kompromissa med är att vi behöver möjlighet att ta in böcker utgivna någorlunda nyligen. Digitala böcker är inte något vi ska ha bara för sakens skull; det är något vi måste kunna använda också.

Nu är det ju early days än så länge (även om avtalet tekniskt sett är igång), så det är möjligt att mycket av detta kommer att bli tydligare inom kort. Om du som läser detta har information eller om jag missuppfattat något, kommentera gärna!

Jag sommarpratar i Boktugg

Jag blev tillfrågad om jag ville skriva en sommarkrönika om livet som bibliotekarie i nättidningen Boktugg. Det ville jag förstås! Läs den här: Vad är egentligen ett bibliotek?

Det har varit mycket snack om vad ett bibliotek är senaste året. Bibliotek ska vara tysta men sorliga, säkra men kreativt aktiva, ska ”prioritera litteratur framför IT” (vad nu det är för konstlad motsättning), ska verka demokratiserande men alltid ge lika utrymme till antidemokratiska åsikter, ska privatiseras så att medborgarna har flera olika bibliotek att välja mellan, ska vara lokala men beroende av nationella lösningar, är nödvändiga men också helt utklassade av Google … Så här lagom till valet har till och med Sverigedemokraterna gett sig in i debatten och definierat ett bibliotek som ”en plats med gratis inträde där man absolut inte pratar källkritik” (en definition som i och för sig också omfattar utedass).

Från ett bibliotek i en av Stockholms fattigare förorter är det mycket som sagts som låter vettigt, men också mycket som låter som rena självklarheter. Biblioteket har ju aldrig varit en sak. Något jag väl alltid vetat, men som framstått som ännu tydligare sedan jag för drygt ett och ett halvt år sedan sadlade om till bibliotekarie, är att alla kommer till biblioteket med sin bild av hur det ska fungera…

Läs hela krönikan på Boktugg!

En upphandling kräver att någon vill sälja.

Av olika skäl var det ett tag sedan jag uppdaterade den här bloggen, men nu när frågan om digitala böcker och bibliotek börjar få liv igen är det väl hög tid att jag gör det också.

Till att börja med vill jag passa på att tipsa om det här samtalet som jag och Tobias Wilstedt från MTM hade på SDK-konferensen i november:

Tyvärr blev tiden lite knapp så jag hann inte med allt jag hade velat prata om, men jag tycker det blev ett intressant samtal ändå. En del av punkterna tas också upp i intervjun jag gjorde i Läsliv 4/2017. Huvudpunkterna:

  • Digitaliseringen är inte jämnt fördelad. Bokbranschens – och bibliotekens – framtid bygger inte på att ETT format (papper, e-, ljud-) kommer att vinna. Vi måste vara beredda på att jobba på flera olika plattformar – inte minst för att kunna motverka både digitalt utanförskap (och innanförskap).
  • Bibliotek och kommersiella tjänster som Storytel och Bookbeat konkurrerar med varandra – men båda måste behövas. Utan en kommersiell sektor, inga böcker för biblioteken att låna ut, men utan biblioteken inget läsande.
  • Axiell Medias (Elibs) monopolställning är olycklig, men inget som är enkelt att lösa: Det finns inte nog med pengar i biblioteksutlåningen för att driva upp en stor mängd konkurrerande distributörer. Det är heller inte Elib som styr priserna mot biblioteken; om det fanns fler konkurrenter skulle priserna inte nödvändigtvis gå ner, eftersom det då skulle finnas flera som tävlade om att erbjuda förlagen så mycket pengar som möjligt.
  • Biblioteken behöver tänka igenom nu hur de vill att den digitala utlåningen ska se ut om fem, tio år. Precis som i digitala filmtjänster som Netflix och HBO kommer vi även i bokbranschen att se mer exklusivitet, mer försäljning direkt från producent till tittare, mer konkurrerande applösningar. Vad gör biblioteken den dag då David Lagercrantz nya titel är exklusiv för Storytel?  Vad gör vi när ljudböcker inte längre släpps på CD, utan bara finns tillgängliga via olika digitala kanaler, där vår möjlighet att agera som ett bibliotek snarare än bara den som betalar räkningarna är begränsad?
  • Frågan som man hör oroväckande ofta bör inte vara ”Vem behöver ett bibliotek när man har Google och Storytel”, utan ”Vad behöver bibliotek göra när alla har Google och Storytel?” Det samhället skapar mer behov av bibliotek som kan konsten att sortera information och bidra till bättre informations- och sökkunskap, inte färre.

Varför är då detta intressant just nu? Jo, i dagarna drar SKL igång sin upphandling av e-böcker för bibliotek för att pressa priset på digitala böcker. Läs t ex en bra sammanställning av Sölve Dahlgren i Boktugg. Detta låter väl bra, eller? Men som både Sölve Dahlgren skriver och jag skrivit tidigare är det inte nödvändigtvis så enkelt. Oavsett vilka krav SKL ställer på prisnivåer kan förlagen, precis som de gjorde när SKL och Natur & Kultur gjorde en liknande satsning för några år sedan, helt enkelt tacka nej om de tycker de priserna är för låga; inte minst de förlag som aktivt satsar på digitala lösningar (där upp till 30% av försäljningen nu är digital), ser det som en direkt utmaning mot deras möjlighet att tjäna pengar på de de abonnemangsmodeller som de är helt beroende av. (Se även i DN: Konflikt om ljudböcker på Bonniers) Vem betalar Norstedts 169:-/mån för Storytel om biblioteket erbjuder exakt samma tjänst gratis? Är det vår uppgift att erbjuda exakt samma tjänst gratis? Samtidigt ska betänkas att 9 av 10 abonnemangsmodeller för digitala böcker hittills antingen gått omkull, eller likt Spotify överlevt på att vara så stora att förlagen inte haft något annat val än att vara nöjda med de små pengar de får, och att få bokläsare vill ha en situation där de måste abonnera på 3-4 olika tjänster för att få tillgång till alal böcker.

När jag köper in träböcker är det en självklarhet att en nyskriven lärobok från Studentlitteratur kostar mer än en splitterny pocketutgåva av Selma Lagerlöf; samma måste få gälla för digitala böcker också. När Norstedts ägs av en ljudboksapp, och Bonnierförlagen redan i dagsläget struntar att släppa sina ljudböcker till Elib, kommer de inte – allt annat lika – att ändra sig för att de blir lovade mindre pengar.

Givetvis är kostnaderna viktiga. Men vi kan inte definiera det digitala biblioteket enbart utifrån priset, vi måste också fundera igenom hur vi vill att det ska se ut, och ställa tydliga krav mot våra leverantörer. Vi behöver bättre urvals- och budgetkontrollverktyg för digitala böcker än vi har i dagsläget. Vi behöver bättre användarlösningar. Vi behöver, som påpekas i Boktugg-artikeln, bättre forum för dialog mellan förlag och bibliotek. Vi behöver lyfta fram vad biblioteken gör som abonnemangstjänsterna inte kan göra – återigen, det är farligt att göra sig beroende av en enda plattform med osäker vinst – och att det jobb de sliter med att göra via Bookbeat gör vi redan skattefinansierat. Vi behöver säga vad vi vill ha och vad vi vill göra med det, inte bara vad det (inte) får kosta.

Alltnog. På torsdag är det ett möte i Umeå där vi som sitter med i Svensk Biblioteksförenings expertgrupp runt digitala böcker ska få mer information om detta, och det ska bli väldigt intressant.

Annat intressant värt att läsa under de senaste veckorna: