Jag var som sagt inte på Bokmässan i år, men en av de programpunkter jag gärna hade velat se var seminariet ”Borde vi ha ett nationellt e-boksbibliotek?” som gick av stapeln på fredagen. Lyckligtvis finns en bra rapport från Biblioteksbladet här: Enighet om att nationellt e-boksbibliotek behövs.
Eftersom jag arbetat mycket med frågor om digitala böcker (e-böcker och ljudböcker) i snart tio år på båda sidor av diskussionen – som anställd först på Elib och senare på bibliotek – är det en fråga jag är mycket intresserad av, men som ofta känns som att den förenklas. Jag diskuterade detta på twitter, och tänkte jag skulle utöka det för att se exakt vad utmaningen är, varför det inte finns mer än en e-boksleverantör till bibliotek i Sverige, och vad det leder till.
Är Elib (eller Axiell Media som företaget heter) en monopolist? Ja, i betydelsen att de i dagsläget är de enda som erbjuder svenska digitala böcker till biblioteken. Nej, i betydelsen att de har någon form av lagligt/avtalsmässigt monopol. Det har alltid varit fritt fram för biblioteken att anlita precis hur många olika leverantörer de vill utöver/i stället för Elib (och för förlagen att anlita andra leverantörer för att nå biblioteken), och de flesta webblösningar som erbjuds bibliotek idag är specifikt framtagna för att stödja det. Så var är då alla dessa konkurrenter som ska erbjuda sina tjänster på den ”digitala marknadsplats” som panelen föreställde sig? Att ingen sedan 2015, och väldigt få innan dess, ens försökt konkurerra med Elib beror delvis på en väldigt enkel orsak: Det finns inte mycket pengar i det i förhållande till jobbet det kräver. När biblioteken lånar ut digitala böcker – som de i Sverige får in kostnadsfritt, och betalar för per lån, till ett pris som förlagen sätter – går nästan alla de pengar biblioteken betalar direkt till förlagen. Leverantören lever på ett mindre påslag (i regel ca 20%) ovanpå det. Axiell Media förväntas serva både förlag, återförsäljare, skolor och bibliotek med tekniska lösningar, och deras biblioteksaffär går inte mycket mer än jämnt upp.
Vi tror gärna att ”konkurrens” automatiskt betyder lägre priser, men det gäller bara om det är våra pengar det konkurreras om. Jämför streamingtjänsterna för film: Netflix, CMore och HBO Nordic konkurrerar om samma kunder för att erbjuda filmer och TV-serier, så varför höjer de hela tiden sina abonnemangsavgifter, varför leder inte konkurrensen till lägre priser? Därför att priskonkurrensen riktar sig mot de produktionsbolag de betalar för att få tillgång till filmerna, och som vill få så mycket betalt som möjligt för att ha råd att göra fler filmer. Vad gäller bibliotekstjänster för digitala böcker är det samma sak: Förlagen, som i allt högre grad är beroende av digital försäljning, är rädda för att ”gratis” utlåning ska konkurrera med denna och i förlängningen göra det ohållbart att ge ut böcker (en digital bok kan ju, till skillnad från en pappersbok, lånas ut till hur många låntagare som helst samtidigt). 2014 kom förlag och bibliotek därför överens om en modell där förlag får sätta varierande priser baserat på t ex hur ny, hur tjock, eller hur populär en bok är. Tyvärr innebär den i praktiken att vissa e-böcker helt enkelt blir för dyra för biblioteken att ta in eftersom de betalar per lån och därmed inte kan vara säkra på exakt hur stor kostnaden för en viss bok blir i förväg. Alternativet vore att göra som man gör i USA: Låtsas att böckerna är pappersböcker, betala i förskott för ett visst antal lån, låna ut till en enda låntagare i taget som om det fanns ett fysiskt exemplar som kan vara ”utlånat”. En sån modell lanserades parallellt av Elib 2014, och inget bibliotek har mig veterligen velat ha den; få svenska bibliotek har heller anlitat amerikanska distributörer som Overdrive, trots att efterfrågan på engelskspråkiga e-böcker är stor. (Det är ingen slump att flera amerikanska uppstickare nu försöker lansera den svenska modellen för e-böcker.)
Länktips: Hur blir en e-bok till, och varför är inte digitala böcker gratis?
Men skulle ökad konkurrens kunna erbjuda en bättre lösning än Elib då? Absolut, och det är här konkurrens verkligen skulle behövas för att driva på utvecklingen. Det var till exempel närvaron av Atingo på marknaden som gjorde det möjligt att bryta upp den gamla e-boksmodellen som totalt stoppade all utveckling mellan 2010 och 2014, medan förlag och bibliotek låg i öppen konflikt. Som jag skrivit tidigare finns det mycket som kan förbättras både i de verktyg Elib erbjuder biblioteken (och förlagen) och de läsupplevelser de erbjuder låntagarna. (Den nya appen Biblio är lovande, speciellt om den fortsätter utvecklas både för att ta bort en del av de buggar som ofrånkomligen finns i version 1 och för att inkludera e-böcker och därmed kunna slippa tjafset med Adobe-registrering för låntagarna.) Men ingen kommersiell aktör kommer att sätta upp en konkurrerande lösning om de inte kan tjäna pengar på den.
Kan man då aldrig förvänta sig lägre priser för digitala böcker? Visst kan man det. Ett sätt vore, som en del förespråkar, att KB eller någon annan offentlig aktör gick in och konkurrerade med Elib till självkostnad. Men återigen, den stora kostnadsposten är fortfarande förlagens ersättning och den skulle inte automatiskt ändras, och som Lars Ilshammar påpekade på Bokmässan har KB ändå knappast resurserna för detta.
Då låter den upphandlingsväg som Kommentus arbetar på mer intressant. En prisstandard för digitala böcker som gör förlagens prissättning mer förutsägbar, som sätter ett tak för hur mycket ett lån kan kosta biblioteken som inte är så lågt att förlagen inte vill vara med, vore en stor framgång. Det försök Natur och Kultur och SKL gjorde att sätta upp en sådan standard häromåret var lovande, men föll delvis på att pristrappan av många förlag ansågs för stel, att Elib saknade möjligheter att automatisera prissättningen enligt den prismodellen, och att förlag som redan hade gjort stora investeringar i digitala försäljningskanaler trodde sig ha mer att förlora på att deras böcker finns ”gratis” på biblioteken än Natur & Kultur. (Å andra sidan, ju fastare priserna är, desto svårare för konkurrenter att ta sig in på marknaden.)
Skulle ett nationellt e-bibliotek lösa några av dessa problem? Det beror förstås på exakt vad ett sådant e-bibliotek skulle ha till uppgift, men det skulle knappast lösa alla problem, som jag skrev om här. I en hypotetisk framtid där det finns flera olika leverantörer är snarare jobbet att, som New York Public Library gör nu, samla alla dessa i en app eller plattform än att ge låntagarna ett stort utbud av olika appar att jonglera. Men oavsett antal leverantörer, prisnivåer och annat är en sak svår att komma ifrån: om den digitala utlåningen ökar kommer kostnaden för digitala utlån att öka, precis som bibliotekens kostnader för CD-ljudböcker gick upp när CD-skivorna slog igenom och kommer att minska till nära noll inom en nära framtid. Desto viktigare är det då att vi får ut något av den kostnaden, att vi både vill och kan arbeta med digitala böcker lika väl som med de tryckta. Som Per Helin sade på seminariet har biblioteken en teknisk skuld, men också ofta en funktionsskuld: e-böcker ses alltför ofta som en ren IT-lösning som man bara ska ha och som någon annan helst ska sköta, snarare än en investering i en katalog böcker. Vi behöver ställa konkreta krav på hur lösningarna ska se ut och vidareutvecklas, vi kan inte vänta att någon annan ska ge oss en färdig lösning som gör bibliotekarier överflödiga med en knapptryckning. Visa förlagen att biblioteken GER dem någonting i stället för att bara vara en ”gratiskonkurrent”, att bibliotek och förlag är naturliga samarbetspartners när det gäller att sprida läsning. Visa låntagarna (och kommunpolitikerna) att läsning inte är något vi gör för att gynna pappersindustrin, utan att det viktiga är själva läsandet, oavsett plattform. Om vi inte vet vad vi ska med digitala böcker till, om vi inte vill arbeta med dem, ska vi inte heller betala för dem mer än vi fortfarande köper in VHS-kassetter.
PS: Det har gått sju år, kan vi sluta prata om ”Zlatan-effekten” som på något lustigt vis sammanföll med att alla fick en iPad i händerna och plötsligt hade något som gick att läsa e-böcker på, och att Zlatans självbiografi råkade ligga på topplistan just då? Biblioteksbladets artikel säger lite paradoxalt att ”boomen kom av sig” på grund av att utlåningen ökade, vilket… vad skulle boomen bestå av om inte en ökning?
