Tagg: recension

Digitala bok- och biblioteknyheter v18: Hur vill biblioteken låna ut e-böcker?

Den här veckan vänder vi lite på det vanliga upplägget och tar biblioteksfrågorna först. Som tidigare mångårig anställd på Axiell Media (alias Elib) och nuvarande biblioteksmedarbetare med e-boksansvar har det sagts en del saker den här veckan som jag vill kommentera.

Bibliotek

I Biblioteksbladet skrevs i onsdags en mycket läsvärd, men också tänkvärd, artikel: E-boken kryssar i motvind. Om den ökade utlåningen faktiskt kan betecknas som ”motvind” kan förstås diskuteras, men den viktiga poängen är detta: Hur, under vilka villkor, ska biblioteken kunna låna ut digitala böcker? (Allt som står nedan gäller också digitala ljudböcker, vilket är en tjänst som kommer att bli allt viktigare framöver i takt med att CD-boken dör.)

Hela 69 procent av landets bibliotek tycker att tillgången till e-böcker är otillfredsställande och så många som 86 procent vill se ett bibliotekskonsortium som säkrar försörjningen. En av bibliotekarierna sammanfattar vad som verkar vara en utbredd upplevelse:

– Vi kan inte bestämma vad vi vill köpa, vilken litteratur vi vill främja och erbjuda låntagare. Det känns fruktansvärt att vara beroende av säljaren.

Att sätta upp ett bibliotekskonsortium som arbetar med digitalboksförsörjningen är en strålande idé. Som jag skrev i Länsnytt nyligen behöver biblioteken ta större ansvar för kravställningen på sina digitala tjänster, så att de faktiskt får de tjänster de behöver. Axiell Media behöver konkurrens om bra lösningar, det var till exempel till stor del uppstickaren Atingo som gjorde att det 2014 blev möjligt att ändra den tidigare fastprismodellen där alla böcker kostade lika mycket och biblioteken ofta var förbjudna att ta in de nyaste titlarna. (Läs gärna mer om den nuvarande modellen här.)

Men ett konsortium löser inte automatiskt problemen. Inget bibliotek (och inget förlag) är idag tvunget att använda Axiell Medias tjänster, eller att bara använda deras tjänster, och det står vem som helst fritt att sätta upp en konkurrent som skriver avtal med samma förlag. Men pengarna biblioteken betalar för digitala böcker går bara till en mycket liten del till Axiell Media, resten går till förlagen och i förlängningen till författarna. Det verkliga monopolet består det i det som mången supporterkör redan konstaterat: Det finns bara en Zlatan Ibrahimovic, likaså bara en Jan Guillou, en Camilla Läckberg och en Johannes Anyuru, och de kommer inte att spela för det lag som bjuder minst. Om förlagen vill ha 30 kr/lån för en ny bok genom Axiell Media, och kräver att de ska vara kopieringsskyddade och tidsbegränsade, kommer de inte nödvändigtvis att ge upp de kraven bara för att en ny agent dyker upp på marknaden.

Det stämmer, som artikeln skriver, att EU nyligen beslutade att bibliotek får köpa in digitala böcker på samma villkor som pappersböcker. Det är en spännande möjlighet, och jag undrar vilket bibliotek som blir det första att faktiskt prova det. Detta beslut kräver dock också, som jag skrev på Boktugg, att biblioteken behandlar dem som pappersböcker – att de bara kan lånas ut till en person åt gången, att de måste förvaras på bibliotekets egen server, och de måste fortfarande förses med kopieringsskydd och tidsbegränsning. Precis som läget är i många andra länder innebär det också att man måste betala för böckerna i förskott oavsett om de sedan faktiskt lånas eller ej, vilket ofta begränsar antalet tillgängliga titlar. I dagsläget har det genomsnittliga svenska biblioteket tillgång till mångdubbelt fler digitala titlar än sina amerikanska motsvarigheter (läs mer om biblioteksmodeller världen över här) och de behöver aldrig säga ”Tyvärr, den ljudboken är utlånad just nu, vill du ställa dig i kö?” En liknande lösning finns tillgänglig för alla bibliotek idag, och intresset från svenska bibliotek har varit minst sagt svalt.

Oavsett vem som håller i en framtida lösning – ett bibliotekskonsortium eller KB-initiativ som direkt konkurrent till Axiell Media, eller som samordnande kravställare gentemot dem, eller annat – och hur den ser ut, står ett par saker fast enligt mig:

  • Vi måste veta vad vi vill ha. Vi kan inte bara säga att den nuvarande lösningen suger och att det ”bara ska funka”, vi måste ställa genomtänkta krav på hur en ny lösning ska se ut och hur den ska vara hållbar.
  • Det måste lösas i samråd och kompromiss med förlagen och författarna; vi såg under 2011-2014 i Sverige, och vi ser nu i Danmark, vad som händer när bibliotek och förlag går i öppen konflikt runt detta: alla förlorar. Att e-boksomsättningen fortfarande sladdar i Sverige beror till stor del på att den tid och de resurser som kunde lagts på att bygga upp den i stället lades på en flera år lång konflikt.
  • Det måste ge biblioteken bättre verktyg för urval och kostnadskontroll. De verktyg som finns idag används ofta inte av biblioteken, och har inte förbättrats av Axiell Media på tre år (jag skrev mer om det här). Men precis som med pappersboksinköp kommer det alltid att kräva att man gör en avvägning; man kan inte kräva både full kontroll över vilka böcker man tar in och att allt ska gå automatiskt.
  • Det måste erbjuda bättre användarlösningar. Detta innebär både att hitta bättre lösningar för upphovsskydd än Adobe-ID, att anpassa sig till en konsumentmarknad som raskt vänjer sig vid abonnemangsmodeller, men också att de ska vara just bibliotekslösningar. Bibliotek har inte råd att ge upp kontrollen över sina digitala lösningar till externa leverantörer, mer än vi kan överlåta åt andra att konstruera och hantera det fysiska biblioteksutrymmet som i Systembolagets reklam.

Puh. Kommentarer välkomna!

Så, vad mer har hänt i biblioteksvärlden i veckan?

Digitala böcker

Förra veckans dumheter om att dålig e-boksförsäljning hos storförlagen beror på ”skärmtrötthet”, baserat på en förläggares magkänsla, fortsätter få mothugg samtidigt som fler och fler okunniga medier tar det som en sanning. Tyvärr fortsätter många tro att e-boken är ett hot mot läsandet som måste bekämpas, om inte annat så med önsketänkande.

Andra nyheter:

Och slutligen önskar jag min favoritförfattare Thomas Pynchon grattis på 80-årsdagen. Jag har skrivit om hans tre senaste romaner på dagensbok.com:

  • Bleeding Edge – den kanske bästa cyberpunkroman som skrivits om post-9/11-världen av en sjuttiplussare
  • Inherent Vice – sjuttitalsdeckare om informationssökning, också en lysande film
  • Against The Day – Tegelstenarnas tegelsten

Men egentligen är det kanske gamla The Crying Of Lot 49 som aldrig slutar vara relevant.

If they can get you asking the wrong questions, they don’t have to worry about answers.

Recension: Jenny Erpenbeck, ”Gå, gick, gått”

Jag skriver om Jenny Erpenbecks starka (heh) skildring av ett Tyskland mitt i den så kallade flyktingkrisen på dagensbok.com:

Gå, gick, gått

Erpenbeck målar upp en värld där berlinare dansar tryckare till ”We Are The Champions”, talar lyriskt om hur lätt det är att resa runt hela Europa nu och inte minns vad en gräns är, vad en mur mellan människor gör mot dem på båda sidor, medan människor drunknar inte bara på medelhavet utan i sina egna mardrömmar mitt i vårt välordnade Europa. Jag tänker på salig Torgny Lindgren och hans moraliska återvändsgränd från en tid vi valt att inte komma ihåg i Ormens väg på hälleberget. Skrika, skrek, skrikit. Tiga, teg, tigit.

Recension

Idag skriver jag på dagensbok.com om Björn Alverfeldts härliga bok om det fjärde bästa bandet i Lund, Torsson.

Vad är egentligen skillnaden mellan bonnhålorna Kansas City och Klippans Centrum förutom ett i många fall oförtjänt romantiserande av allt som händer i USA? Varför skulle Esso Motorhotell vara väsensskilt från Chelsea Hotel? Varför måste allt vara drama och brösttoner när man kan skriva en episk ballad om en misslyckad jakt på en svan som var brandgul om fötter och näbb, i övrigt vit?

Vad kan jag säga, jag fick feeling efter förra lördagens spelning på Kägelbanan.

Recension: Ett litet liv, Hanya Yanagihara

Hanya Yanagiharas Ett litet liv har varit en enorm snackis bland amerikanska läsare, men jag är inte imponerad; en tegelsten som hade kunnat säga mycket men föredrar att dra sig tillbaka in i det privata lidandet. dagensbok.com

Men ju längre jag kommer desto tommare skramlar den. Kanske är det att de fyra huvudpersonerna (varav bara två egentligen får den sortens djup man kan kräva i en sån här tegelsten) är så väldigt perfekta, sådär lagom postrasifierade kinseyfluktuerande genier i sina respektive fält, fast med exakt definierade Tragiska BristerTM, att de känns för konstruerade. Kanske är det att världen runt om dem är så fattigt beskriven; trots att romanen sträcker sig över 50 år har den anmärkningsvärt lite att säga om världen den utspelar sig i, speciellt jämfört med andra post-allting-tegelstenar som Karen Tei Yamashitas I Hoteleller just Donna Tartts Steglitsan.

Recension: Dumhet, Eirikur Örn Norðdahl

Jag skriver på dagensbok.com om en isländsk social medier-dystopi som inte ligger långt från samtiden, men heller inte riktigt lyckas lista ut vad den vill säga om den.

Från det nordvästra hörnet av ett stängt Europa som bara bryr sig om sina privata angelägenheter kan ju icke-europeer bara användas just som metaforer och stridsäpplen, något egenvärde har de förstås inte när vi reducerat samhället till en enda autofiltrerande selfiefest. Terrorismen är ju den perfekta 2000-talshandlingen, en bön om att bli sedd och bli viral.

Recension: Den långa flykten, Richard Adams

Richard Adams gick bort alldeles i slutet av 2016. På nyårsafton skriver jag på dagensbok.com om Den långa flykten och vad ett gäng söta kaniner har för betydelse jämfört med förnumstiga hobbitar och de som tror att den starke har rätt.

Där Tolkien börjar med hotet och slutar med segern börjar Adams med undergången, förintelsen, flykten. Medan Hassel leder sina vänner genom den där farliga världen, ända fram till den stora striden mot General Svartstarr som driver sin kaninhåla med den starkes rätt, använder de det de har. De söker kontakt med andra kaniner och andra smådjur, de sluter allianser, de lär sig att omforma sin mytologi efter de nya förhållandena i stället för att acceptera nederlaget eller klamra sig fast i traditioner. De möter kaniner som valt att invänta en säker död i bekväm fångenskap, och andra som lever i förtryck under en stark ledare som letar fiender han kan besegra. Och där Tolkien ändå lovar det rena blodets och den rättmätige konungens återkomst är det i Den långa flykten något annat som händer i den där fantastiska upplösningen.

Recension: Tecken som föregår jordens undergång, Yuri Herrera

Idag skriver jag på dagensbok.com om Yuri Herreras mästerliga, om än lite slappt översatta, Tecken som föregår jordens undergång.

Även titeln undrar jag över; det är en skillnad mellan jordens undergång och världens undergång – det finns bara en planet, men många världar i den. En av dem – den där man kunde sätta upp murar mellan Vi och Dom, där berättelsen var en uni-vers som bara hade ett budskap – har redan gått under och i dödsryckningarna valt en president som lovar peka ut henne som ett monster. Men Makina navigerar, vrider historien med alla sina baradärföratt runt sig tills hon hittar någonstans att passa in i den.